Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kring märkesåret 1905 - Karl Staaff och parlamentarismen. Försök till tydning av sfinxens gåta. Okt. 1925
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
58
skilt nära först Ernst Beckman och efter honom Axel
Schotte. Om båda visste han att de i alla viktiga frågor
utan förbehåll delade hans egen uppfattning.
Av det anförda framgår att Karl Staaff icke från
begynnelsen var någon partigängare. Han föredrog för egen
del att vara den frie medarbetaren, som gjorde saken de
största tjänsterna genom självständiga insatser. Det var
tydligt nog att han icke roades av det egentliga partilivet.
Häri inträdde emellertid en stor förändring. Hans
utveckling i den nya riktningen uppvisar två särskilda etapper.
Den första sammanföll med att han blev statsminister.
Som sådan kände han önskvärdheten av att hans parti
visade sig villigt att bli regeringsparti i den krävande form
som Staaff fordrade. För att nå detta mål började han själv
och hans närmaste inom ministären att oavlåtligt infinna
sig vid liberala samlingspartiets överläggningar och att i
detalj övervaka att sträng partidisciplin iakttogs. Denna
ständiga kontroll väckte misshag. Samlingspartiets
övervägande flertal höll fast vid den gamla svenska
uppfattningen att riksdagen enligt naturens ordning står i ett
visst motsatsförhållande till regeringen och att den
senares framställningar skola prövas strängt sakligt, oavsett
vilken ministär det är som väckt förslagen. För tillfället
drog Staaff sig tillbaka, men han släppte icke tanken att
hans parti måste uppfostras till och vänjas vid att fatta
sin uppgift på ett sätt som tillät en liberal ministär att
räkna på riksdagsanhängarnas ständiga stöd. Sedan han
avgått som statsminister ägnade han en väsentlig del av
sin tid och sitt intresse åt att drilla partiet i noggrann
marsch. För att nå bättre resultat lät han sig väljas till
partiordförande och stod kvar i denna egenskap även då
han 1911 för andra gången ställdes i spetsen för en egen
ministär.
Den andra etappen i Staaffs utveckling i nu antytt
avseende kan förläggas ungefär till året 1910. Staaff hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
