Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kring märkesåret 1905 - Karl Staaff och parlamentarismen. Försök till tydning av sfinxens gåta. Okt. 1925
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
60
icke förstå nödvändigheten av att ta hänsyn till
till en
manifesterad folkvilja, så var det ingen annan råd än
att tillgripa starkare medel för att tvinga dem på knä.
Det kom ett drag av våldsamhet i hans
riksdagsanföranden, som ej observerats tidigare. Han började rustningarna
för ett avgörande slag. Denna ökade stridbarhet
framträdde i 1911 års liberala valprogram med dess tre
»besvärjelsepunkter», och än starkare i de tal som Staaff höll
under sin agitationsresa genom hela landet. Kampanjen
ledde till en ny stor vänsterseger. Högerministären
försvann mycket snabbt och Staaff blev för andra gången
statsminister.
Under sina senare år utvecklade Staaff en uppfattning
av det politiska ledarskapets förpliktelser, som var ny för
honom. Han gjorde härvid gällande att ledaren framför
allt har till uppgift att verka för partisammanhållningen,
medan han får avstå från att diktera program och beslut.
Det åligger honom att där meningsmotsättningar
framträda söka finna formuleringar om vilka enighet kan
vinnas. Den forne individualisten, som krävt hänsyn till den
enskildes övertygelse, blev en flitig rösträknare, som var
mycket angelägen att utröna var majoriteten låg, och han
tenderade åt den åsikten att det demokratiska skicket
måste byggas på att mindretalet inom ett parti alltid böjer
sig för flertalets mening. Denna syn på partiväsendet
medverkade säkerligen till att han mot slutet av sin bana
kom att omfatta åsikter som i yngre dagar varit honom
mycket främmande.
Även den sist antydda förändringen i Karl Staaffs
politiska åskådning sammanhänger med den centrala plats
som parlamentarismen intog i hans program.
Men det är på tiden att komma till konklusionen. Denna
går ut på att medelpunkten i Staaffs politiska livsåskådning
var ett intresse för det parlamentariska styrelsesättet och
en tro på detta systems välsignelserika verkningar, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
