Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kring märkesåret 1905 - Karl Staaff och parlamentarismen. Försök till tydning av sfinxens gåta. Okt. 1925
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
65
själv regera världsväldet, varför denna uppgift faller på
kabinettet, som i sin ordning är en fri skapelse av
majoritetspartiets erkände ledare, som av kronan göres till
premiärminister. Denne sistnämnde tar sålunda hela den
politiska makten i sin hand och behåller den så länge hans
parti har parlamentariskt flertal.
När den svenske konungen i oktober 1905 vände sig till
Staaff och anmodade honom att bilda den nya ministären,
så var den senare fullt beredd och helt på det klara med
hur han skulle gripa verket an. Han var ej det minsta
överraskad. Han mottog den erbjudna ställningen såsom
en stark karaktär möter händelser som han länge väntat.
Icke ett ögonblick funderade han på att begära lov eller
fullmakt av partiet. Han kände sig helt enkelt
predestinerad och såg vägen ligga rak framför sig. När Staaff blev
svensk statsminister uppfattade han sin ställning
väsentligt annorlunda än samtliga hans företrädare. Han var
inför sig själv mutatis mutandis kort och gott
premiärminister efter engelsk förebild. I överensstämmelse
med denna syn på de plikter som numera ålågo honom
bildade han sin första ministär, förhandlade med
konungamakten, med kollegerna i statsrådet, med liberala
samlingspartiet, med den frisinnade pressen och med oppositionen
i riksdagen. När hans ministär föll efter blott sju
månader och hans parti var »ute» med begagnande av
engelsk terminologi - blev Staaff partiledare, likaledes
efter engelskt mönster. Han förberedde sig själv och sina
meningsfränder på nästa omgång och nästa systemskifte.
När han 1914 för andra gången avgick som statsminister
väntade han med tillförsikt på att han ännu en gång
skulle bli kallad att träda i spetsen för statsstyrelsen och
väntade alltjämt då döden avbröt hans väntan.
Det är ganska få statsmän som fått det fasta greppet om
folksjälen och folkfantasien. Karl Staaff var en av dem,
liksom hans samtida och barndomsvän Hjalmar Branting.
5. - v. Zweigbergk, Svensk politik.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
