Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kring märkesåret 1905 - Karl Staaff och parlamentarismen. Försök till tydning av sfinxens gåta. Okt. 1925
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
64
företrädesvis kom till synes i fråga om det som berörde
honom allra djupast. Han kunde icke åberopas till
styrkande av det gamla ordet om att därav hjärtat fullt är,
därav talar munnen. Snarare påminde han då om Valan,
om vilken det heter att hon kände alla öden och
händelser, men yppade dem för ingen. Men säkerligen tillkom
också en annan omständighet, som verkade i samma
riktning. Under sitt ingående forskande i den engelska
parlamentarismens äldre historia hade det tydligen gjort ett
starkt intryck på Staaff att systemet kommit att omfattas
av så gott som hela nationen och utvecklats vidare, utan
att de teoretiska spekulationerna därvid spelat någon större
roll. Detta exempel har han tagit till föredöme och
föresatt sig att handla utan att vidlyftigt på förhand prata
om vad han tänkte göra.
Icke heller i Det demokratiska statsskicket ger Karl
Staaff närmare besked om hur han ville tillämpa
parlamentarismen på svensk statsstyrelse. Huvuddelen av arbetet
är lagd efter en rent vetenskaplig plan, som förutsätter
sträng objektivitet. Det är mera mellan än på raderna
man läser sig till att han avgjort föredrar det engelska
skicket, och att man läst rätt bekräftas i några mera fria
uppsatser, som återfinnas som bihang till andra delen.
Här skall nu ett försök göras till tydning av sfinxens
gåta. Allteftersom Staaffs politiska inflytande växte och
han själv började tillägna sig den i den allra närmaste
vänkretsen rådande uppfattningen att han en gång skulle
bli svensk statsminister, kom han att mer och mer leva
sig in i den engelska parlamentarismens
föreställningsvärld, sådan denna tedde sig under systemets klassiska
tid. Enligt denna uppfattning är det folket i val som i
första hand äger den politiska makten. Från väljarna,
övergår denna till parlamentet, som är »allsmäktigt». I
realiteten stannar makten hos underhuset eller, korrektare
uttryckt, hos husets majoritet. Denna kan emellertid icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
