Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kring märkesåret 1905 - Sixten von Friesen och Karl Staaff. En intervju som vållat huvudbry. Nov. 1925
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
72
von Friesen medgav utan vidare riktigheten i detta
senaste påstående. Han förklarade också hur det hela gått
till. Som gammal matematiker von Friesen var lektor i
matematik, fastän tjänstledig sedan åtskilliga år - hade
han gripits av ett lidelsefullt intresse för den föreliggande,
rent tekniska uppgiften. Han kunde påstå att han hade
rätt stor andel i utformningen av det förslag som
kommitterade framlagt. At motiveringen hade han däremot icke
ägnat motsvarande uppmärksamhet. Visst hade han hört
den föredragas, men tydligen hade hans tankar upptagits
av vad som för honom var huvudsaken. Interdum dormitat
bonus pater Homerus. Han var van att uppfatta
motiveringen närmast som sekreterarnas sak. Så brukade man
göra i statsutskottet, i vars arbetsmetod han var inkörd.
Där var det utskotts-»klämmarna» som hela vikten låg på.
När han läste kommittébetänkandet i tryck stod det
naturligtvis genast klart för honom att han icke sett upp, begått
en dumhet och kommit i en skev ställning. Felet var
emellertid uteslutande hans eget, och det återstod bara att
bära följderna. Förslaget att han skulle avge en
»förklaring» avböjde han vänligt, men bestämt. Den skulle
alltför lätt få karaktären av bondadvokatyr och sådan var
honom mer förhatlig än något annat.
Det var tydligen ingen mening i att plåga von Friesen
längre. Jag lovade också att ofördröjligen gå min väg och
lämna honom i fred. Men i vederlag skulle han icke säga
nej till mitt andra förslag. Jag gick omedelbart hem till
mitt och satte mig att på fullkomligt fri hand utarbeta en
intervju med honom som aldrig ägt rum, men som skulle
innehålla vad jag ansåg honom kunna säga i saken. När
korrekturet var i ordning skulle han få det sig tillställt
och kunde därefter göra som han fann för gott: kasta
papperet i korgen eller sända det tillbaka med eller
utan ändringar i och för införande i Dagens Nyheter.
von Friesen samtyckte och jag skrev. I intervjun vidhåller
-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
