Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kring märkesåret 1905 - Sixten von Friesen och Karl Staaff. En intervju som vållat huvudbry. Nov. 1925
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
73
von Friesen sina sympatier för den proportionella
valmetoden och anför sina skäl härför. Helst tar han en
reform vari detta valsätt ingår, men han tar också mycket
gärna den allmänna rösträtten utan detta tillägg: »Den.
proportionella valmetoden är mig kär, men långt kärare
och angelägnare är själva rösträttsreformen.» von Friesen
fick korrekturet, som kom tillbaka med påskrift att han
var med om intervjuns publicering.
Det är ej alls underligt att d:r Öman kan konstatera
en tydlig motsägelse mellan von Friesens uttalanden i
betänkandet och i nu omhandlade intervju. Motsägelsen är
uppenbar. Av vad ovan anförts framgår ganska klart
vilkendera versionen det är som svarar mot von Friesens
verkliga mening. Det är emellertid icke detta som är det
väsentliga i förevarande fall. Dagens Nyhetersintervjun får
icke framställas som ett för sent kommande försök från
von Friesens sida att åt honom bevara ledarskapet över
samlingspartiet. Han tog icke initiativet, utan han vek
för milt våld. En enda antydan om att det gällde hans
ställning inom partiet skulle ha förstört hela saken. Vad
som förmådde honom att vara med om ett uttalande var
påpekandet av att det var hans skyldighet, med den
position han intog, att ge uttryck åt vad han i verkligheten
tänkte i denna fråga, som nu stod i förgrunden av svensk
politik.
Intervjun av den 3 december 1903 torde i sin mån ha
bidragit till att utjämna motsättningen mellan von Friesen
och de liberala. Utan motkandidat återvaldes han till
ordförande i samlingspartiet både 1904 och 1905. Men
han själv kände sig ej riktigt till freds med den situation
vari han kommit. Han var van att alltid ha klara papper,
och det generade honom att han icke kunde yttra sig på
sitt gamla frimodiga sätt när proportionalismen kom på
tapeten. Ibland fick han tiga och gaa udenom. Det
tillstötte även andra omständigheter som gjorde att hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
