Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kring märkesåret 1905 - Sixten von Friesen och Karl Staaff. En intervju som vållat huvudbry. Nov. 1925
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
74
lust för politiskt arbete förminskades. 1904 dog hans
broder, statsrådet Carl von Friesen. Bröderna tillhörde
olika politiska läger, men de voro varmt fästa vid
varandra, och Sixten von Friesen tog förlusten mycket djupt.
Både Carl och Sixten von Friesen voro framstående
kommunalmän. När Stockholms stadsfullmäktige sent omsider
fingo rätt att välja sin ordförande, var det en självklar
sak att Sixten von Friesen skulle bli den förste på den
nya posten. Han skötte ordförandeklubban med bravur,
representerade huvudstaden på ett lysande sätt vid
mottagandet av främmande gäster, fastän inga ordnar prydde
hans breda bröst, och som ledare av det dåvarande
beredningsutskottets arbete hade han att sätta sig in i
kommunens alla angelägenheter. Då allt detta tog hans tid.
och krafter i anspråk blev den oundvikliga följden att
han mindre ägnade sig åt riksdagspolitiken än han gjort
förut. Utan större tvekan samtyckte han också till att
mottaga det förstakammarmandat som blev ledigt vid
broderns död och som erbjöds honom av stadsfullmäktiges
samtliga partier.
Denna förflyttning ledde automatiskt till att von Friesen
lämnade ledarskapet för liberala samlingspartiet. När det
skedde kunde han utan svårighet förutse att Karl Staaff
inom kort skulle bli hans efterträdare. Av allt att döma,
var han mycket nöjd med denna succession. Han hade
en hög tanke om Staaffs begåvning och ärligheten i
hans liberalism. Någon intimare vänskap dem emellan
torde ej ha förefunnits. De tillhörde två olika generationer
och deras temperament voro rätt skiljaktiga. Men
ordningen för ledarskapets övergång från den äldre till den
yngre hedrade dem båda. Staaff tog aldrig ett steg som
avsåg att tränga undan föregångaren och von Friesen
aldrig ett steg som avsåg att spärra vägen för
efterföljaren. Förhållandet dem emellan var vackert och för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
