- Project Runeberg -  Svensk politik 1905-1929 : parlamentarismens första kvartsekel /
85

(1929) [MARC] Author: Otto von Zweigbergk
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Staaff och "besvärjelsepunkterna" av 1911 - Ministärbildningen 1911. Några interiörer

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

85
tionde. Och i båda fallen var det fråga om en långsamt
fortgående personlig utveckling. Ingendera kände sig ha
gjort något språng utanför sitt eget väsen.
När Petersson i Påboda klappade på liberala
samlingspartiets dörr blev han mottagen med öppna armar. Det
var som om man hade glömt att han endast för några få
år sedan tillfogat Sveriges liberala det bittraste nederlag
de hittills lidit. Han kom allena, men han hälsades som
om han haft en hel liten armé i följe. Det underliga
inträffade att denne överlöpare från ett främmande läger
redan vid sin första riksdag i den nya ställningen blev
ett slags underhövding för två manstarka fraktioner inom
det liberala partiet. Lantmännen, som voro i stark
majoritet, fylkade sig från början kring denne vederhäftige
målsman för deras speciella intressen. De hade visserligen
sedan gammalt haft Daniel Persson i Tällberg och greve
Raoul Hamilton att lita sig till. Men Tällberg var dock
mera nämndeman, auktionsförrättare, skogshandlare och
privatadvokat än jordbrukare i egentlig mening, och hur
mycket än herren till Ovesholm intresserade sig för
bekymren hos stugornas folk, så var och förblev han dock
storgodsmagnaten från det feta Skåne. Påboda var den
äkta smålandsbonden, även sedan han suttit vid konungens
rådsbord. Att också den grupp som gick under benämningen
norrlandsfrisinnade kom att betrakta Påboda som sin
märkesman kan förefalla mera besynnerligt. Han var
»sörlänning och han bekände sig aldrig till totalförbudet; han
tillhörde aldrig någon nykterhetsorganisation och han var
för sin personliga del icke ens absolutist. Men han
bemötte alltid den organiserade nykterhetsrörelsen med stor
respekt och var städse redo att tillmötesgå de sannerligen
icke små anspråk på inflytande och placering som
påpassligt framställdes från detta håll. Förbudsivrarna på sin
sida kände behov av att skjuta framför sig en man med

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Mar 4 01:38:55 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svpolitik/0087.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free