Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Staaff och "besvärjelsepunkterna" av 1911 - Från Karlskronatalet till borggårdstalet. Staaff: "Jag är närmast försvarsnihilist."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
115
ställare försäkrade att Sverige nu stod inför sin ödestimma.
Ett mäktigt jubel uppstod i de försvarsivrande kretsarna då
F-båten beslöts vid 1911 års riksdag. Indignationen blev i
motsvarande grad våldsam, då den Staaffska ministären
strax efter utnämningen med hot om demission framtvang
ett beslut om att F-båtsbygget skulle tills vidare inställas.
Svaret blev en pansarbåtsinsamling som på några få
månader inbragte den ståtliga summan av över 17 millioner
kronor. Stämningen fick ny näring då den från Asien
hemkomne d:r Sven Hedin i mitten av januari 1912 utsände
»Ett varningsord» som spreds i en väldig upplaga.
Denna agitation kulminerade i bondetåget, som angavs
vara föranlett av Staaffs förklaring i Karlskrona att den
planerade utsträckningen av övningstiden för infanteriet
skulle uppskjutas på ett år. Demonstrationens talesmän
vädjade till konungen att sörja för ett bättre
tillvaratagande av landets säkerhet och försäkrade honom att
Sveriges allmoge var redo att bära de offer som krävdes
för detta ändamål. Inför offentligheten framträdde
opinionsyttringen, som vann en imponerande anslutning från
alla delar av landet, såsom en spontan folkrörelse utgången
från Uppland. Trots den ledareroll som utfördes av
godsägaren Uno Nyberg från Långtora och grosshandlaren
J. E. Frykberg från Uppsala var det dock tydligt att
andra och skickligare händer skötte regien av det hela.
Sannolikt är den uppgiften riktig att trådarna i spelet i
det väsentliga handhades av prof. Carl Hallendorff.
Meningarna kunna vara delade om hur mycket som var
verkligt äkta i tillställningen, men därom måste alla vara ense
att skådespelet sattes i scen på ett verkligt storartat sätt.
Frih. De Geer insåg naturligtvis att han riskerade att
komma av sig redan före ingången, om konungen rycktes
med av opinionsstormen och kände det som en plikt att
vid mottagande av bondetåget lägga sina ord så att han
framkallade en omedelbar och ohjälplig brytning med den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
