Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Staaff och "besvärjelsepunkterna" av 1911 - Från Karlskronatalet till borggårdstalet. Staaff: "Jag är närmast försvarsnihilist."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
116
Staaffska ministären. Men frih. De Geer hade tydligen
icke nog beslutsamhet och kraft för att förmå konungen
till försiktighet. Denne kunde icke motstå frestelsen att
inför landet sjunga ut med vad han hade på hjärtat,
följderna finge bli vilka som helst. Frih. De Geer hade
otvivelaktigt en sådan position att han kunde begära att
vederbörande tog stor hänsyn till hans uppfattning.
Ställningen var egendomlig och i grunden ohållbar. Sedan
mer än en månad hade konungen två statsministrar: en som
var officiellt erkänd och som bar ansvaret och en som
tills vidare stod i reserv och först i en framtid kunde
träda i bräschen. Staaff höll han utanför sina egentliga
planer och avspisade honom med några intetsägande
fraser då denne begärde att få del av vad konungen
ämnade säga bönderna vid den förestående uppvaktningen.
Frih. De Geer fick däremot tillfälle att granska talet
innan det hölls. Den senare hade emellertid resignerat
inför konungens önskan att nu göra slag i saken. I sina redan
citerade Hågkomster skriver han att han efter att ha
böjt sig för konungens beslut »ej hade något väsentligt att
erinra mot den slutliga lydelsen» av det kungliga talet.
Säkerligen är ryktet riktigt som uppger att d:r Sven
Hedin och Verner von Heidenstam hade en väsentlig andel
i talets utformning.
Konungens oration på borggården förändrade på en
gång hela det politiska läget. Staaff såg i ett nu rättning
och disciplin återvända i vänsterleden. Liberala
samlingspartiet slöt så gott som mangrant upp på hans sida
i »den konstitutionella konflikten». Ett arbetartåg med
Branting i spetsen uppvaktade utanför kanslihuset och
frambar en förklaring att »det svenska folket aldrig
kommer att böja sig under anspråken från en personlig
kungamakt». Konungens hållning efter de stolta orden till
bondetågsmännen var icke utmärkt av någon riktig
konsekvens. Han lät förstå att han alls icke önskade något
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
