Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Staaff och "besvärjelsepunkterna" av 1911 - Från Karlskronatalet till borggårdstalet. Staaff: "Jag är närmast försvarsnihilist."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
117
ministärskifte och att han ingalunda velat framkalla ett
sådant genom sitt yttrande i försvarsfrågan. Förmodligen
ansåg han sig skyldig frih. De Geer och dem som ställt
sig till dennes disposition för en ny ministär att söka om
möjligt undvika en krasch just nu. Tydligtvis kunde en
avspänning icke åstadkommas utan att konungen i någon
mån modifierade sina uttalanden på borggården. Det kan
icke rättvisligen sägas att Staaffministärens fordringar
voro orimliga eller obilliga. För att den med någon
auktoritet skulle kunna fortsätta sitt arbete måste det bli klart
att konungens ord missuppfattats, då de tolkats som ett
tillkännagivande på förhand att konungen var besluten att
icke ge sitt samtycke till en proposition i försvarsfrågan
som vidhöll den linje Staaff uppdragit i Karlskrona.
Starkast reagerade dock konungen mot kravet att han för
framtiden skulle kommunicera statsrådet de yttranden i
politiska frågor som han hade för avsikt att avgiva. Det hade
uttryckligen tillagts att det icke vore fråga om någon
skriftlig förklaring eller om att offentliggöra konungens löfte.
På denna punkt avbrötos förhandlingarna. Konungen
förklarade att han »ej ville beröva sig rätten att fritt meddela
sig med Sveriges folk». Många ha också givit uttryck åt
den tanken att vad statsrådet här ifrågasatte dock gick
utanför anständighetens gränser. Men ministären hade alldeles
rätt då den motiverade sin framställning därmed att så
vore praxis »i alla konstitutionellt utvecklade stater».
Det förhåller sig otvivelaktigt på det sättet. Man kan i
detta sammanhang erinra om att kejsar Wilhelm II hade
måst ställa sig denna regel till efterrättelse. Han hade
vid ett tillfälle låtit intervjua sig av en engelsk journalist
och därvid gjort uttalanden som han trodde vara ägnade att
förbättra stämningen mellan engelsmän och tyskar.
Effekten blev den rakt motsatta. I Tyskland uppstod en stark
förtrytelse över att landets härskare tillät sig att
politisera i en form som störde det goda förhållandet till en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
