Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Staaff och "besvärjelsepunkterna" av 1911 - Från Karlskronatalet till borggårdstalet. Staaff: "Jag är närmast försvarsnihilist."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
125
gater kunde tyvärr ej betraktas som verkligt representativa
för sitt parti.
Frih. De Geer uttalar den meningen att Staaffs
ståndpunkt i Karlskrona och i fortsättningen berodde därpå att
han »litade på krigsfarornas avlägsenhet» och därför ansåg
att man ej behövde brådstörta sitt beslut. Till denna teori
kan man säga både ja och nej. Säkerligen var Staaff
lika förtrogen med orosstämningen i världen som någon
annan i vårt land. Men han trodde att den europeiska
civilisationen numera hunnit så långt att ingen statsman
i ledande ställning skulle vilja ta på sitt ansvar att släppa
lös ett krig som måste komma att skaka hela vår kultur
i dess grundvalar. Denna optimistiska tro hade han
gemensam med tidens skarpsyntaste politiker i alla länder. De
misstogo sig samt och synnerligen. Ingen av dem behöver
skämmas över att han tänkte för högt om mänskligheten,
hos vilken panikstämningar och chauvinismens brutala
instinkter i det kritiska ögonblicket visade sig tala högre än
förnuftet, det religiösa broderskapet och den
internationella socialdemokratiens solidaritetsproklamationer.
Frih. De Geer håller också före att Staaff, »om han
med kraft tagit ledningen för en skyndsam och fullständig
lösning av försvarsfrågan, säkerligen hade kunnat
genomdriva en sådan». Han tillägger: »Mänskligt att döma hade
då det liberala partiet uppnått och kunnat bevara en helt
annan ställning än det sedan fått.» Troligtvis tar den ärade
författaren här fel. Med en fullständig lösning av
försvarsfrågan menar helt visst frih. De Geer fortfarande.
detsamma som han menade 1914, d. v. s. en lösning på
vinterlinjens grund. Vad som här hindrade Staaff var en
bestämd övertygelse om att denna väg var oriktig. Och
det är icke gott att handla mot samvetet, det är
tvivelsutan frih. De Geer den förste att erkänna. Men det
förefaller också synnerligen ovisst, om Staaff verkligen fått
sitt parti med sig och i den angivna ordningen försäkrat det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
