Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Staaff och "besvärjelsepunkterna" av 1911 - Staaff och nykterhetsfrågan. En förflugen tanke år 1915
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
143
offentliggjort några artiklar i vilka han jakande besvarade det
av honom uppställda spörsmålet: Kan nykterhetsfrågan lösas
utan totalförbud? I dessa artiklar uppdrogos konturerna
till det restriktionsprogram som sedermera gjorts till
verklighet i och med Stockholmssystemet och dess
motsvarigheter i övriga städer. Programmet utformades närmare i
en senare utgiven broschyr med titeln Nykterhetspolitiska
utvecklingslinjer och i ett större av Svenska
läkarsällskapet påkallat och av d:r Bratt huvudsakligen författat
arbete: Alkoholen och samhället. Det var så mycket
naturligare att dr Bratt sattes i tillfälle att deltaga i
nykterhetskommitténs arbete som hans med stor talang och
levande socialt intresse framförda uppslag väckt ett starkt
gensvar i olika kretsar av vårt land och även uppförts bland
regeringsdirektiven för den nu tillsatta kommittén.
Dennas sammansättning mötte klander på åtskilliga håll
och under hela år 1912 pågick en ihärdig presskampanj
i nykterhetsfrågan. I denna strid spelade Dagens Nyheter
en observerad roll. Jag, som då var tidningens redaktör,
ansåg det nödvändigt att det åtminstone på något håll
protesterades mot en förbudistisk anspråksfullhet som
syntes mig gå över rimliga gränser. Då man på ministeriellt
håll ideligen föll undan och exemplet följdes även av
övriga liberalt ledande tyckte jag för min del att stenarna
måste ropa då alla andra tego. Antagligen saknades det
pedagogisk klokhet i denna taktik, fastän det samtidigt
framhölls att den organiserade nykterhetsrörelsen utfört
en stor och välsignelsebringande uppgift i det svenska
samhället. Till kritiken hade jag i viss mån föranletts därav
att herr Aug. Ljunggren gång efter annan återkom till
påståendet att hans tolkning av 1911 års program i
förbudsfrågan måste vara riktig, eftersom han vid
landsmötet framställt samma läsart utan att möta invändning
från någon. Förbudsmotståndarna voro emellertid då
ombedda att icke riskera den önskade utgången genom att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
