Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Staaff och "besvärjelsepunkterna" av 1911 - Staaff och nykterhetsfrågan. En förflugen tanke år 1915
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
148
Gävle Dagblad, att låta uppställa sig som motkandidat.
Han vägrade. Från förbudshåll anmäldes slutligen att man
vid voteringen ämnade rösta på folkskoleinspektör Robert
Johansson från Jönköping. Men alltjämt pågick debatten
med en intensitet, som bara tycktes växa. Åtskilliga av
verkställande utskottets till omval föreslagna ledamöter
förklarade att de icke mottogo val, om Zweigbergk skulle
uteslutas. Till sist uppträdde Staaff ännu en gång. Han
förklarade nu att han, efter vad som förekommit vid denna
debatt, icke kunde vidhålla sitt ursprungliga förslag, men
han tröstade initiativtagarna till demonstrationen mot
Dagens Nyheter med att det kanske kunde vidtagas någon
mindre förändring inom verkställande utskottet, visande att
man dock tagit hänsyn till deras önskningar. I
slutvoteringen fick herr Johansson fyra röster. De avgåvos av
redaktörerna C. G. Ekman och Gustav Rosén, riksdagsman
Ström i Transtrand och överlärare Carlsson från
Trollhättan.
Vid det omvalda utskottets konstituerande sammanträde
genomfördes den av Staaff uttänkta lindrigare
bestraffningen programenligt. Majoriteten röstade på herr S. H.
Kvarnzelius till vice ordförande och jag var avsatt.
Befattningen hade för min del varit en ren sinekur. De
ordinarie ordförandena, Ernst Beckman och Axel Schotte,
voro nitiska och plikttrogna. De utlyste ogärna ett
sammanträde utan att själva kunna vara med, vadan jag
ytterst sällan behövde fungera. Demonstrationen väckte
dock ett visst uppseende, eftersom jag innehaft posten
sedan frisinnade landsföreningen och dess verkställande
utskott kommo till 1902.
Det är mig angeläget att här säga att jag aldrig trott
och icke heller nu tror att Staaffs något egendomliga
hållning vid detta tillfälle berodde på en önskan att
smussla igenom beslutet och få mig »hängd i hemlighet»,
vilket lär vara särskilt obehagligt. Han räknade helt säkert
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
