Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Staaff och "besvärjelsepunkterna" av 1911 - Staaff och nykterhetsfrågan. En förflugen tanke år 1915
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
149
på att jag skulle bli varskodd av någon bland de många
invigda och sätta mig i tillfälle att själv föra min talan.
Han kunde bara icke förmå sig att i egen person göra mig
ett meddelande, som han förstod skulle beröra mig en
smula pinsamt. Staaff, som icke lade fingrarna emellan
då han dängde till politiska motståndare, var nästan
överkänslig då det gällde att säga en meningsfrände något
obehagligt rakt i ansiktet. Det finns ett belysande
exempel på hur han reagerade i en sådan situation. Då
frisinnade landsföreningen hade kommit till världen, höll han
ett enskilt sammanträde med en del betrodda
partimedlemmar. Man skulle diskutera den lämpliga sammansättningen
av det blivande verkställande utskottet, som tillämnades.
en viktig uppgift såsom ett slags regering för den
liberala valorganisationen. Staaff hade uppgjort ett
fullständigt förslag till vallista. Det anmärktes att han i detta
förslag glömt bort några personer som dock i första
rummet borde ifrågakomma. Anmärkarna syftade på de tre
högt skattade liberala, som då ingen organisation ännu
fanns hade under benämningen »arbetsutskottet» på ett
berömvärt sätt handhaft en viktig del av det arbete som
numera skulle övertagas av verkställande utskottet. Staaff
genmälde att ingen behövde göra sig något bekymmer för
denna sak. De tre omnämnda medlemmarna av
arbetsutskottet voro alla hans mycket goda personliga vänner
och han skulle på lämpligt sätt förklara för dem
varför de nu icke anlitats. Verkställande utskottet fick också
utan invändning det utseende Staaff önskade. Ett par år
senare kom jag av en ren slump underfund med att Staaff
icke sagt ett ord till någon av dem som saken gällde och
som också känt sig både förvånade och ledsna över den
behandling de rönt. När det kom till stycket, hade Staaff
icke kunnat övervinna sig själv och personligen
överlämna till vännerna det silkessnöre han tvinnat åt dem.
På hösten 1913 redogjorde Staaff för sin nuvarande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
