Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Strötankar i svensk politik - Den svenska socialdemokratiens nya vägar. Dess parlamentarism i praktiken. 20/1 1922
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN SVENSKA SOCIALDEMOKRATIENS
NYA VÄGAR.
Dess parlamentarism i praktiken.
20/1 1922.
Efter allt att döma vållade hänvändelsen till
Verdandiradikalen Staaff i och för ministärbildningen 1905
konungamakten starkare hjärtklappning än motsvarande uppdrag
till herr Branting 1920. Femton års erfarenhet hade härdat
och lugnat.
I båda fallen torde ha förelegat ett utrikespolitiskt
moment som i sin mån jämnat vägen. Statsminister Chr.
Lundebergs rapporter om den hjälp som lämnats honom
vid förhandlingarna med norrmännen i Karlstad av de
liberalas främste man voro ägnade att avlägsna möjligen
förefintliga fördomar på högsta håll. Situationen var
någorlunda analog då den första rent socialdemokratiska
ministären kom till. Redan under den Edénska
vänsterkoalitionens dagar hade det konstaterats att den socialistiske
sjöministern, med herr Branting som ryggstöd, i
Ålandsfrågan företrädde en politik som passade den kungliga som
fot i strumpa. Och överensstämmelsen stod sig
synbarligen förträffligt under det halvår då frih. Palmstierna
var utrikesminister och herr Branting ministärens chef.
Som ett slags bekräftelse härpå kan man måhända betrakta
den förres överflyttning till det nya ambassadhuset i
London, och det finns nog här också ett sammanhang med det
kungliga intresset för herr Brantings installation i utrikes-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
