Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Strötankar i svensk politik - "Välvilligt avvaktande hållning." Två årtiondens vänsterförbindelser. 3/2 1922
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
186
kraterna något löfte om understöd för det liberala
rösträttsförslaget när han bildade 1905 års ministär. Han
ansåg det överflödigt, eftersom det enligt hans
uppfattning icke förelåg någon möjlighet för dem att vägra det,
förutsatt att de handlade efter den politiska klokhetens
lag och besjälades av ett rätt allvar i kampen för den
stora reformen. Staaff var starkare i den politiska logiken
än i den politiska psykologien. Det upprörde honom när
han stötte på handlingar som syntes honom vara ett brott
mot spelets regler. Den misstämning mot den
socialdemokratiska strategien som grep honom redan 1906 fick
ytterligare näring under de följande åren. Han blev mer och
mer angelägen om att gräva graven djup mellan
liberalismen och socialdemokratien. Stämningen kulminerade i
det Eskilstunatal som han höll 1909 och som utmynnade
i en tämligen direkt uppmaning till vissa medlemmar av
det liberala partiet, som visat dragning åt det
socialdemokratiska hållet, att fullt klargöra sin ställning och ta
konsekvenserna. Det var honom ett hårt slag då en
fraktion av hans eget parti, mot hans bestämda önskan, 1910
insatte herr Assar Åkerman i det särskilda utskott som
hade att behandla arbetsavtalslagen. Otvivelaktigt bidrog
denna motgång i viss mån att undergräva hans hälsa.
Följande år var emellertid Karl Staaff redo att på nytt
etablera samarbete med socialdemokraterna. Det var ett
ännu starkare patos som behärskade honom då han
kallade till den avgörande slutstriden med
Lindmansreaktionen. När segern var vunnen åt vänstern, undertryckte han
en inre personlig olust och ingick i vissa förhandlingar
med de socialdemokratiska ledarna i syfte att förstärka
det parlamentariska underlaget för den ministär han då
bildade. Det var vid detta tillfälle som socialdemokraterna
utlovade en välvilligt avvaktande hållning». Man vet att
Staaff i fortsättningen ofta nog kände sig besviken och
ville inlägga mer i bundsförvanternas förbindelse än dessa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
