Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Strötankar i svensk politik - "Välvilligt avvaktande hållning." Två årtiondens vänsterförbindelser. 3/2 1922
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
187
ansågo sig skyldiga att prestera. Redan under
sockerkampanjen 1913 låg det spänning i luften, men den
allmänna uppmärksamheten föll då starkare på att så många
av de liberala vägrade i vändningen. Men verkligt seriös
blev situationen då försvarsfrågan omkring årsskiftet 1914
inträdde i ett akut stadium. Den liberale ledaren och
ministerchefen erfor i växande grad en förnimmelse av
att läget från 1906 var på väg att återvända. I de
socialdemokratiska kretsarna förekommo allt oftare antydningar
om att det inte var mycket att ge emellan på
Karlskronaförslaget och vad som begärdes från högerhåll med
åberopande av den militära sakkunskapen. Under det buller
som vållades av bondetåg och borggårdsscener
uppmärksammades dessa motsättningar icke så mycket av
offentligheten. Men Karl Staaff kände med bitterhet att den
samlade vänstern icke erbjöd det bergfasta stöd som
behövts för att lyckligt föra den mening han förfäktade
till seger. Han gjorde upp i godo vid urtima riksdagen
världskrigets force majeure hade nu tillkommit — och
han fann det vara i sin ordning att de liberala togo sin
del av ansvaret för uppgörelsen. Hans mening om
socialdemokraterna var att de handlat i försvarsfrågan som i
rösträttsfrågan: minerat marken under den position där
liberalismen försvarade vänsterns gemensamma intressen och
tröstat sig med tomma demonstrationer mot de
högersynpunkter som triumferade på grund av splittringen inom
demokratien.
Man bör ej begära för mycket av en politisk allians av
det lösa slag som tjänade Karl Staaff till ryggstöd vid
hans kamp för parlamentarism och demokratiska reformer.
Ett parti som icke bundit sig genom något kontrakt har
naturligtvis sin rörelsefrihet obeskuren. Det är en fråga
om takt och moralisk känsla hur stora anspråk som kunna
ställas och genomdrivas av de män som själva ställt sig i
bräschen och litat på att utvecklingens egen gång skall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
