Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Strötankar i svensk politik - "Välvilligt avvaktande hållning." Två årtiondens vänsterförbindelser. 3/2 1922
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
188
tvinga fram den erforderliga anslutningen. Med de här
framdragna erinringarna har icke avsetts att framkalla
gräl om den snö som föll i fjol. Det är emellertid ett
faktum att den liberala ledningen ansett sig ha skäl att klaga
över att den blivit otillräckligt understödd av
socialdemokraterna i politiskt avgörande moment, då den känt sig
ha rätt att föra talan för en samlad vänster. För
närvarande äro rollerna ombytta. De liberala ha nu intagit
samma välvilligt avvaktande ställning där
socialdemokraterna stodo i för fot gevär 1905-1906 och 1911-1914.
Det är givet att de förra måste uppträda ännu mer
reserverat, då de under inga förhållanden kunna gå över
gränsen till socialdemokraternas specifika program, medan
dessa senare som regel i valet mellan en liberal
ståndpunkt och en konservativ måste föredraga den förra. Skulle
framdeles en socialdemokratisk ministär känna frestelse
att anföra besvär över att de liberala icke alltid äro redo
att rycka till undsättning i striderna, så snart sådan
påkallas i vänstersamarbetets namn, så kan det vara nyttigt
att komma ihåg de upprepade tillfällen då Karl Staaff med
bitterhet känt sig övergiven av bundsförvanter som han
räknat på.
Den svenska socialdemokratiens politik har aldrig varit
hjärtnupenhetens. På den sidan har man alltid ansett sig
befogad att utan skrupler bara se till vad man trott vara
eget bästa. Det avtalsmässigt reglerade ministeriella
samarbetet 1917-1920 mellan de båda vänsterpartierna
förlöpte i det hela ovanligt gynnsamt. Båda kontrahenterna
ha vittnat om behagliga minnen från den tiden. Men när
bandet började töjas och brista, så kan det nog inte
nekas att det var socialdemokratisk otålighet som först gav
sig till känna. Den socialdemokratiska
kommunalskattefrågan präglades icke av något sinne för att det dock i
denna kombination alltjämt var liberalismen som satte in
mest och följaktligen hade största anspråk på hänsyn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
