Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Strötankar i svensk politik - Praktiskt handlag. Några observanda i all välmening. 10/2 1922
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
195
kolleger, låg det mycket nära att därvid vända sig till
kamrater i riksdagen, med vilka han förut samarbetat och’
vilkas förmåga att göra sig parlamentariskt gällande han
prövat. Till en början fästes det dock mycken
uppmärksamhet vid att samtidigt den administrativa erfarenheten
blev starkt företrädd, men då och då togs dock ett steg
som öppnade nya fält. Det ojämförligt mest observerade
var den första bondens inträde i statsrådet. Man kan i
grunden ej annat än förvåna sig över att det skulle
behövas en nationell påfrestning så hårdhänt som
unionsbrytningen för att förverkliga en tanke som länge legat i
utvecklingens riktning. I själva verket var ju
lantmannapartiets politiska storhetstid redan förbi då Alfred
Petersson i Påboda blev jordbruksminister i den Lundebergska
koalitionsministären. Att han ingen företrädare haft
berodde, som känt, av lantmannapartiets egendomliga
tradition att ej följa med längre än till konseljdörren. Den
som nu kom att bryta isen hann emellertid grundligt
ådagalägga att folkhögskolebildning, praktiskt jordbruk, rutin
inom den kommunala självstyrelsen och riksdagsarbete i
betrodd ställning under gynnsamma förhållanden kunna
skapa en idealisk departementschef. I fyra olika ministärer
styrkte Petersson i Påboda att detta omdöme i fråga om
honom icke berodde på ett förhastande.
Karl Staaff företog i sin första ministär ett par djärva
grepp med inkallandet av d:r David Bergström och
Fridtjuv Berg. I båda fallen låg tyngdpunkten på
riksdagsmeriterna. Men det lät dock på sin tid mycket tala
om sig att härmed den första tidningsmannen och den
första folkskolläraren passerat ett streck som man tänkt
sig hållfastare än själva cencusstrecket. Det senare fallet
var särskilt ägnat att stärka självkänslan hos den kår som
har vården om den blivande bottenskolan sig anförtrodd.
Fridtjuv Berg skötte ock sitt uppdrag så att både kyrkan
och de högre undervisningsanstalterna hade all anled-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
