Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Strötankar i svensk politik - Praktiskt handlag. Några observanda i all välmening. 10/2 1922
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
194
mannakår med mer permanent tjänstgöring. Men ännu i
det nya statsskickets första period kvarstod det som ett
minne från äldre dagar att statsrådsämbetena helt
förbehöllos de adliga släkterna. Det togs för givet att det
egentligen endast var i dessa kretsar som man kunde räkna
på naturgåvor, uppfostran och utbildning, predisponerande
för den högsta statstjänsten. De kapaciteter av ofrälse
börd som styrkt sig äga erforderliga kvalifikationer hade i
allmänhet redan hunnit bli adlade innan de kallades till det
kungliga rådsbordet. I den ordningen förbereddes
emellertid övergången och det väckte snart icke någon större
uppmärksamhet då förtjänta ämbetsmän, som länge spelat
en dominerande roll i den högre förvaltningen, trädde in
i statsrådet, utan att kunna stoltsera med någon sköld på
riddarhuset. I och med representationsförändringen upphör
det att befinnas anmärkningsvärt med icke adliga ministrar.
Men fortfarande betraktades ämbetskarriären som den
rätta förberedelsen för blivande statsråd. E. G. Boström,
själv framstående lantbrukare och icke allenast godsägare,
sökte till medhjälpare duktigt folk med organisatorisk
fallenhet var han kunde finna dem och var icke vidare
imponerad av den byråkratiska rangordningen. Man lade märke
till hans förtroende för militär skolning och till de
påfallande många officerare han placerade dels på taburetter,
dels på landshövdingstolar. Sedan långt tillbaka var det
vanligt att använda biskopar och universitetsprofessorer
som ecklesiastikministrar. Först rätt sent vågade man sig
på att stiga ned till elementarskolans lärare, men i och
med Carl von Friesen var det på det mest lysande sätt
ådagalagt att man här har en tjänstemannagrupp som det
lönar att ha ögonen på för de uppgifter det nu är fråga om.
I mån som det parlamentariska styrelsesättet slog
igenom kommo naturligtvis riksdagsmeriterna att spela en
allt större roll vid ministärbildningen. För en partiledare,
som fått i uppdrag att själv uppsöka sina ministeriella
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
