Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Strötankar i svensk politik - Från allenastyrande till parlamentarism. Förskjutning i ministärens ställning och ansvar. 17/3 1922
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
203
Hans regemente kom därför att angripa det nyetablerade
statsskicket i så gott som alla dess grundvalar. Inga
betänkligheter avhöllo honom från steg direkt förbjudna
i lagen, den enskilda rättssäkerheten kränktes av hans
skyddsåtgärder mot inbillade sammansvärjningar, principen
om ämbetsmännens självständighet satte han sig över,
yttrandefriheten betraktade han som en samhällsfarlig
inrättning och skyldigheten att höra de ansvariga rådgivarna
och undvika sidoinflytelser existerade ej för honom. Carl
Johan hade ett mycket starkt behov av allmänhetens
erkänsla för det gagn han gjort riket. När den ej infann
sig frivilligt blev han indignerad och betraktade det som
en blodig oförrätt. Så invecklades han, trots sin
välmening och sina många förtjänster, i en ytterst häftig och
långvarig strid med dem som satt såsom sin uppgift att
göra den nyvunna friheten till en verklighet och sörja för
att 1809 års idéer flyttade från författningsparagraferna
ut i livet.
Denna oppositionsrörelse hade den europeiska
liberalismens sanna blod. Den norska demokratismen erbjöd ett
näraliggande föredöme och här hemma fördes kampen
mot Braheväldet och sängkammarinflytandet med lika
mycken talang som häftighet. Bataljen nådde sin
höjdpunkt och sin avslutning vid 1840-1841 års riksdag.
Den mynnade ut i ett stillestånd som gav den åldrige
konungen lugn och frid för hans sista levnadsår. Att
missnöjet gav sig till tåls berodde dock mindre på någon
övertygelse om sinnesändring hos Carl Johan än på
betraktelsen att han snart skulle avlösas av en son, helt
genomträngd av den nya tidens tankar och av den anda
som talar ur 1809 års regeringsform.
Den kampanj som i viss mån kan anses som slutfäktad
i och med departementalreformens antagande är Sveriges
egentliga författningsstrid mellan konungamakten och
folkviljan, företrädd av de liberala i Sveriges riksdag. Sedan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
