Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Strötankar i svensk politik - Från allenastyrande till parlamentarism. Förskjutning i ministärens ställning och ansvar. 17/3 1922
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
204
dess har i det hela utvecklingen gått sin gilla tysta gång,
medan Carl Johans efterträdare utan nämnvärt motstånd
funnit sig i en utveckling vars verkliga natur brukar
schematiskt uttryckas ungefär så: Då för hundra år sedan de
avgörande besluten i rikets angelägenheter fattades av
konungen, medan statsrådens närvaro i konseljen endast
var en yttre form till bekräftande av beslutens laglighet,
ligger den faktiska makten nu hos ministären, under det att
konungens bekräftande medverkan i konseljen enbart har
formell innebörd. Enligt detta betraktelsesätt är den högsta
instansen förlagd till statsrådsberedningen, vilken våra
grundlagar icke känna ens till namnet, ehuru institutionen
funnits sedan 1816.
Den fulla sanningen om det nuvarande styrelsesättet
kommer dock icke till sin rätt i denna våldsamt förenklade
framställning, som med skäl kan kallas för karikatyr. I
själva verket var Carl Johans regemente mycket mer
främmande för det i regeringsformen beskrivna än den
parlamentarism som nu tillämpas. Det finns icke någon verklig
grund att nu tala om skenkonungadöme eller
namnstämpelregim och det är falskt alarm när det påstås att vårt land
nu står inför ett återfall i frihetstidens ovanor. Den
svenske konungen saknar alls icke möjlighet att öva
inflytande. Därvid tänkes mindre på en sådan företeelse som
borggårdskuppen av 1914. Det experimentet kommer
säkerligen icke att göras om i brådrasket. Den kungliga
auktoriteten hävdas nu som förr mer framgångsrikt i mindre
uppseendeväckande former. Konungen företräder vid rådsbordet
enligt sakens natur styrelsekontinuiteten, vilket är en stark
ställning, då den understödes av intresse och arbetsamhet.
I det avseendet ha medlemmarna av huset Bernadotte givit
goda föredömen, varvid de särskilt ägnat sin
uppmärksamhet åt utrikes- och militärspörsmål. Då det talas om
statsrådsberedningens avgörande roll, bör det dock samtidigt
erinras att ståndpunktstagandet i denna instans normalt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
