Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Strötankar i svensk politik - Från allenastyrande till parlamentarism. Förskjutning i ministärens ställning och ansvar. 17/3 1922
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
207
finner man ingen erinran om denna sak förrän 1916 och
då endast i den periferiska detaljen att vänstermännen i
utskottet riktade en förebråelse mot ministären
Hammarskjöld för att den avvisat Karl Staaffs anhållan att få till
sig utlämnad en hemlig handling, som han hade
användning för i ärekränkningsprocessen mot professor
Mittag-Leffler. I fråga om borggårdstalet ansågs det
konstitutionella tillgodosett därigenom att den nya ministären
övertagit ansvaret för detta uttalande, i den mån det hade
karaktären av en föregripande statshandling. Den kamp
som inleddes mot herr Hammarskjöld och som öppet
åsyftade att framtvinga hans avgång fördes på helt andra
linjer. Visst gjorde vänstern inom konstitutionsutskottet
sina kraftiga invändningar mot hela det statsfinansiella
förskottssystem som anlitades, men det var dock närmast på
andra punkter som statsministern fann sig böra kämpa för
livet. Om handelsavtalslagen brottades han länge och väl
med lagutskottet och uppnådde en kompromiss. Det var i
statsutskottet som man 1917 beskar ministärens begäran
om ett extra försvarsanslag så starkt att detta slutligen
fick tjäna som motiv för statsrådets avskedsansökan. I
verkligheten berodde dock denna i sista hand på andra
omständigheter: spänningen mellan ministärens båda
främsta män, högerns tillbakadragenhet då det gällde att lämna
parlamentariskt stöd samt icke minst konungamaktens
tilltagande kyla gentemot en regim som bragte henne i allt
skarpare motsättning till majoritetsmeningen i landet.
Med dessa fragmentariska betraktelser har endast
avsetts att visa hurusom ministärens ställning under tidernas
lopp undergått en förändring, som framträtt med allt större
tydlighet allteftersom seklet fortskridit. Vad som kommit
till är en förflyttning av den politiska tyngdpunkten,
motsvarande vad som i dagligt tal kallas parlamentarism. Dess
former äro ännu svävande, men själva riktningen är
omisskännlig och säkerligen oåterkallelig. Hur den ministeriella
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
