Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Strötankar i svensk politik - När avgår ett svenskt statsråd? Uppslag som övergivits och regler som vinna hävd. 19/4 1922
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
226
hade Staaff förmånen att kunna hålla ihop sina båda
statsrådsuppsättningar från start till mål, utan att lida någon
manspillan. Detsamma gäller om den Hammarsköldska
ministären av 1914. Det gnisslade visserligen så att det
hördes vida omkring, men deltagarna i det vågsamma
företaget hade tydligen en stark förnimmelse av att allt ginge,
på tok, om någon svek. Den enda förändringen var att
herr Mörcke befriade statsministern från
krigsministerportföljen efter urtiman 1914. I fråga om den Edénska
koalitionsministären har det från alla auktoritativa håll
uppgivits att samarbetet där var utmärkt gott och fritt från
slitningar. De personalombyten som förekommo
föranleddes av privatpersonliga motiv. Herr Branting kände sig
starkt indisponerad av det arbete som förelades honom i
finansdepartementet och erfor ett tvingande behov av vila
och rekreation. Herrar Schottes och Rydéns nödtvungna
reträtt med anledning av deras ställning till Svensk import
var en tråkig historia, men saknade politisk bakgrund.
Herr Lindman hade under sin statsministertid åtskillig
användning för sin beprisade raskhet och fyndighet i att
hitta på utvägar. Det har redan erinrats om att herr
Tingsten ställde honom inför nödvändigheten att skaffa en
ny krigsminister. Mannen fanns i general O. B. Malm.
Ett verkligt grundskott fick ministären 1909, då herrar
Petersson i Påboda, Trolle och Roos på en gång lämnade
den såsom en opinionsyttring mot herr Lindmans
aggressiva politik mot riksdagen och hans förbud för de
förvaltande verken att träda i direkt förbindelse med dennas
utskott. Det kan ifrågasättas, om ej det korrektaste varit att
den fronderande minoriteten uppmanats att stanna och att
herr Petersson i Påboda för andra gången fått erbjudande
att ställa sig i spetsen för regeringen. Därom blev
emellertid icke fråga. Herr Lindman sökte visa hur lätt han tog
hela affären genom att skaffa ersättare för de avgångna
från den ena plenidagen i riksdagen till den andra. Det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
