- Project Runeberg -  Svensk politik 1905-1929 : parlamentarismens första kvartsekel /
232

(1929) [MARC] Author: Otto von Zweigbergk
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Strötankar i svensk politik - Riksdagsval och regeringsskiften. Från E. G. Boström till Hj. Branting. 29/3 1922

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

232
än motviljans. Och dock blev det hans lott att
befordra det avskydda systemet även i det avseendet att
han praktiskt uppvisade att ingen annan regering är
verkligt stark än den som har eller kan skaffa sig
ett säkert stöd inom representationen. Redan innan han
blev statsminister hade han som ledamot av andra
kammaren varit med om att spränga det gamla
lantmannapartiet och bilda det nya. Som chef för ministären hade
han i det senare embryot till ett regeringsparti och
höjdpunkten i maktställning nådde han 1895 vid de båda
lantmannapartiernas sammanslagning, som obestridligen skedde
i det nyas tecken. Trådarna vid denna märkliga händelse
sköttes otvivelaktigt till stor del av Boström, som
var en ouppnådd mästare i det riksdagspolitiska spelet
bakom kulisserna. Han förstod att skickligt utnyttja
missnöjet inom det gamla lantmannapartiet med den s. k.
terrorism för vilken särskilt vissa av de yngre elementen på
Stockholmsbänken beskylldes. För Boström betydde detta
att »det skilte atter böiet sig sammen», att det parti
vartil han närmast litade vann i betydelse och att
oppositionen splittrades på ett sätt som förlamade den för lång
tid framåt.
Bland de liberala gjorde sig två riktningar gällande:
den ena ville hämnd på lantmannaledarna för deras
»förräderi», den andra ville fara varligt fram, utgående från
att det dock inom det gamla lantmannapartiet fanns mycken
äkta frisinthet, med vilken kontakten borde bibehållas. För
tillfället segrade den förra meningen och triumferade då
herr Olof Jonsson i Hov föll igenom vid valen 1896 efter
en hetsig kampanj, under vilken herr Alexis Björkman
tjänade sina sporrar. Fortsättningen svarade ej riktigt mot
förväntningarna. Det lyckades aldrig för folkpartiet att nå
den behövliga anslutningen, och när Liberala
samlingspartiet kom till år 1900, så var det den moderatare
riktningen som segrade.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Mar 4 01:38:55 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svpolitik/0234.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free