Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Strötankar i svensk politik - Riksdagsval och regeringsskiften. Från E. G. Boström till Hj. Branting. 29/3 1922
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
233
Att konungamakten i Sverige så lätt fann sig i
ministärens faktiska emancipation från beroende av första
statsmakten och i avbrytandet av intimare förbindelser med
riksdagen och dess partier sammanhängde säkerligen i
hög grad därmed att systemet introducerades av en man
med E. G. Boströms läggning. För honom var det lätt att
förmå Oscar II att medverka i ett och annat som bjöd
emot. Blev konungens hjärta någon gång för fullt, fick
det ta sig uttryck i diktamina till statsrådsprotokollet, en
uppfinning som närmast inventerats och tagits i bruk under
de många unionella konflikterna. Denna form av vädjan
till folkets känslor tilltalade den gamle monarken, och
hans son och efterträdare fann den användbar, icke minst
då han under den andra Staaffska ministären fick åtskilliga
sura äpplen att bita i. Man kan kanske rentav betrakta.
det stora borggårdstalet 1914 som en diktamen till
statsrådsprotokollet i en ny och uppseendeväckande gestalt
och med en dittills okänd regikonst. Efter denna
kraftutveckling tycks den insikten ha segrat att regeringens
enhet utåt är en nödvändighet för dess auktoritet och att
konungamakten lider mest på ett utropande på torgen av
möjligen befintliga motsättningar. Det konstitutionella
konungadömet kräver dylika offer av personligheten, offer
som måste bli tunga nog ibland, det medges gärna.
De ministärer som kommit efter Boström ha företett
stora skiljaktigheter inbördes, men alla ha de varit
artolika de rena ämbetsmannaministärer som förekommo före
hans tid. Ett karakteristiskt drag redan vid tillkomsten är
att valen till riksdagen blivit en så avgörande faktor vid
bildandet. Sammanhanget framträder mycket starkt redan
i det yttre. Under innevarande århundrade ha verkliga
regeringsskiften ägt rum 1905, 1906, 1911, 1914, 1917,
1920 och 1921.
Det vore emellertid ett svårt misstag att tänka sig saken
så att i Sverige ministärerna organiseras på grundvalen av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
