Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Strötankar i svensk politik - Riksdagsval och regeringsskiften. Från E. G. Boström till Hj. Branting. 29/3 1922
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
236
Staaffska regeringen hade en bättre position än den första.
Ungefär detsamma kan sägas om de ministärer för vilka
herr Branting stått eller står i spetsen.
Om dessa båda senare äro ett par särskilda
biomständigheter att anteckna. Den socialdemokratiska ministären
av 1920 var såtillvida en kampministär som den trädde
till för att lösa en bestämd fråga, kommunalskattefrågan,
i en riktning som den tidigare liberala bundsförvanten
förklarat sig icke kunna biträda. När hoppet om att vinna
riksdagsmajoritet med hjälp hämtad utanför partiet gick
i kvav och andrakammarvalen visade motgång i stället för
väntad framgång, lämnade ministären, i överensstämmelse
med korrekt parlamentarisk uppfattning, sin post. Den
ministär Branting som nu sitter kan räkna sig till favör två
egendomligheter i situationen som vid sidan av dess egen
kraftigt markerade vilja till regeringsmakt gynna den och
stärka ställningen. Den ena är frånvaron av konkurrens
från de övriga stora partiernas sida. Den andra är
partiets speciella förhållande till den fråga som erbjuder de
största svårigheterna för närvarande: problemet om
arbetslöshetens bekämpande. Denna fråga är på en gång
regeringens starka och dess svaga punkt, om nu uttrycket kan
användas. Frågan är så bekymmersam att den medför
påtagliga risker för varje ministär som ställes inför den.
Men det är samtidigt uppenbart att en s. k.
arbetarregering här har vissa förutsättningar som en av andra partier
bildad måste sakna. Detta gör att det från riksdagen kan
räknas på allt möjligt tillmötesgående, då det är förenat
med det största ansvar att överta fortsättningen, om den
nu sittande ministären släpper taget. Å andra sidan borde
herrar Branting och Lindqvist kunna förvänta att Sveriges
arbetare hysa förtroende för att de i detta trångmål göra
allt som göras kan. Byggande på detta förtroende böra de
med en viss framgång kunna övertyga sina meningsfränder
om att det finns relativt snart uppnådda gränser för den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
