Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Strötankar i svensk politik - Riksdagsval och regeringsskiften. Från E. G. Boström till Hj. Branting. 29/3 1922
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
238
militära sakkunskapens recept. Tack vare världskrigets
mellankomst gick detta jämförelsevis lätt. På konungens
uppfordran tog ministären, nytt engagemang: den skulle
nu uppträda som samlingsregering för att komma till
rätta med de inre och yttre svårigheterna under den stora
krisen. Enigheten nåddes ej, utan i stället en kamp på
livet mellan ministerchefen och riksdagsmajoriteten, en
kamp vars förlopp och utgång äro i allas minne.
Om ministären Swartz-Lindman är ingenting annat att
säga än att den introducerade sig halvt som
högerregering, halvt som expeditionsregering, i det senare avseendet
med anmäld avsikt att förmildra och utjämna den
spänning utåt och inåt som uppstått under herr
Hammarskjölds regemente, från vilket de nya männen ej tagit
något direkt avstånd. Ministären gjorde så gott den kunde,
men var född i svaghet och dog i svaghet efter 1917 års
val. Som en ren och oskrymtad expeditionsministär har
man att betrakta den De Geer-v. Sydowska. Enligt den
senare statsministerns gång på gång upprepade förklaring
längtade den allenast efter att få lämna mandatet i starkare
händer och nådde omsider förlossningens stund.
Av den här lämnade översikten torde det vara tillåtet’
att dra vissa slutsatser, varvid dock de ledande
personligheternas inflytande lämnas helt och hållet ur räkningen:
En opolitisk koalitionsregering är stark då den har alla
partiers stöd och inskränker sig till lösningen av en
bestämt begränsad uppgift; styrkan hos den politiska beror
helt av alliansens naturlighet och klarheten i dess
program. Alla slag av expeditionsregeringar äro en
nödfallsutväg som bör undvikas i det längsta. En politisk
regerings styrka beror direkt av det stöd den åtnjuter inom
representationen. Konungamakten kan hjälpa en ministär
vid starten, men kan icke hålla den uppe på längden.
Ett bestämt motstånd från riksdagens majoritet kan ingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
