Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Strötankar i svensk politik - Starka regeringar och svaga. Egenheter hos den svenska parlamentarismen. 3/4 1922
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
241
ett och annat här behöva ändras till lättande av denna
konstitutionella inbördes misstro som understundom
hindrar samarbetet. Motviljan mot att bereda ministrarna
tillfälle att utveckla sina synpunkter inför de utskott som
behandla deras propositioner gör sålunda åtskillig skada
och framkallar understundom onödiga missförstånd. Men
fördomen finns där nu en gång och ministärerna nödgas
ta hänsyn därtill. Den påkallar en viss varsamhet även i
förbindelsen till det egna partiet, som känner sig ha att
tillvarataga riksdagsvärdigheten då det reagerar mot
påtryckningar. Så har det åtminstone ställt sig för de
liberalas del. Det återstår att se om socialdemokraterna kunna
införa en ny ordning. De äro uppvuxna i disciplin och
deras ministrar utses av något slags politisk
kontrollantförsamling. Å andra sidan ha de också visat sig mycket
mottagliga för gamla riksdagstraditioner. Det skulle ej
förvåna om dessa befunnos vara starkare än vanorna från
fackorganisationerna.
Det oskrivna ceremonielet för umgänge mellan ministrar
och riksdag påbjuder sålunda en viss kylig korrekthet som
utesluter en mer livlig förtrolighet och intimitet. Någon
enstaka gång har denna inbundenhet varit til hinders
för en ministär som vill vara informerad om sin verkliga
ställning till representationen. Det parlamentariska livet i
Sverige har dock i stort sett utvecklat sig så att regeringen
ej behöver vara beredd på plötsliga överraskningar eller
finna en avgrund då den trodde sig vandra på en
rosenäng. Partierna befinna sig i allmänhet i dag där man
släppte dem i går. Övergångar från det ena till det andra
äro sällsynta. Särskilt efter proportionalismens införande
ha partibanden utvecklats till järnbojor. Det skulle
numera finnas klena utsikter för herr Lindman att göra om
bedriften från 1906. Redan detta förhållande försvårar
uppförandet av mer spännande dramer på den svenska
riksdagsteatern. Men till samma resultat bidrager också i
v. Zweigbergk, Svensk politik.
16.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
