Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Strötankar i svensk politik - Starka regeringar och svaga. Egenheter hos den svenska parlamentarismen. 3/4 1922
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
242
hög grad frånvaron hos oss av det parlamentariska institut
som heter interpellation med dagordning och omröstning.
Det är bekant vilken roll dessa interpellationer spela till
exempel i Frankrike. En uppseende väckande händelse,
vilken som helst, framkallar en stark rörelse i sinnena. Den
sprider sig till deputeradekammaren. Interpellationer till
konseljpresidenten hagla från alla kanter. Bruket är att
han skall svara så gott som omedelbart. Debatten blir
stormig och under intrycket av häftiga känslor företas
omröstning som gäller förtroende eller misstroende för
regeringen. Och så händer det att en ministär som bara
för några dagar sedan ansågs sitta trygg och säker helt
hastigt försvinner som genom en fallucka i scengolvet.
Till detta ha vi ingen motsvarighet i Sverige, medan
systemet är vanligt i flertalet parlamentariska regimer på
kontinenten. Interpellationer om det ena och andra
förekomma ju ofta nog även i vår riksdag, sedan några år också
i första kammaren. Under kampepoken 1908-1914
bombarderade Staaffliberala och Lindmanskonservativa
varandra med snärjfrågor, avsedda att bringa ministrarna på
det hala. Men då grundlagen ej medger omröstning i sådana
fall, kunde det hela ej bli mer än en oratorisk fäktning
där diskussionen fick utgöra svar på frågan. När de
stridande parterna lämnade valplatsen kunde de efter behag
var för sig tillskriva sig segern. Staaff fann visserligen
på att söka ersätta voteringen genom massanteckning till
protokollet av partiets samtliga ledamöter. Men
arrangemanget verkade konstgjort och främmande samt fick efter
hand förfalla.
Nu kan det ju sägas att ingenting hindrar riksdagen att
säga regeringen sin mening om dess politik i allmänhet och
i detalj under behandlingen av de särskilda realfrågorna.
Men detta blir aldrig detsamma. Enligt god kutym vaka
talmännen över att de uppträdande hålla sig till ämnet
och i den svenska representationen är det brukligt att söka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
