Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Strötankar i svensk politik - Starka regeringar och svaga. Egenheter hos den svenska parlamentarismen. 3/4 1922
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
246
Det hela kan omöjligen karakteriseras annat än som en
ren skandal. En förändring måste här ske snart och
komma till stånd, även om den betingar en omläggning av
utskottsväsendet och nödvändiggör ett system med flera
läsningar.
Vad som skall framtvinga reformen är hänsynen till
sparsamhet och målmedvetenhet i skötseln av riksfinanserna.
I en tid då skattdragarna digna under bördorna och det
är svårt att se var medlen på längden skola tas till de
våldsamt stegrade utgifterna kan ingen försumlighet
tolereras i detta avseende. Man får betrakta det som en
omständighet av underordnad betydelse, om förändringen i
någon mån rubbar maktbalansen mellan riksdag och
regering. Det tycks ligga närmast att det är den förra som
vinner på en samlad behandling där budgeten antas eller
vägras så att säga i ett klubbslag. En dylik ordning kan
användas att sätta en ministär ordentligt mot väggen.
Men det kan också gå annorlunda. För att det hela skall
vara ett verk av erforderlig omsikt, där debet och kredit
äro rätt avvägda och de särskilda posterna noga fixerade
efter den verkliga vikten, torde det vara nödvändigt att
regeringens överblick och ingående säkkännedom också
få göra sig gällande. En sådan ordning är inte mer än
skälig ur deras synpunkt som ha att svara för
statsförvaltningen och statshushållningen. Det engelska kabinettet
tål icke att det rubbas den minsta prick i dess
budgetförslag annat än då det självt varit med om modifikationerna
under utskottsbehandlingen.
Betraktar man i ett sammanhang det förhållande mellan
regering och representation som skapas av svensk
författning och tillämpad praxis, uppstår gärna det intrycket
att ministärerna måste komma att intaga en mycket fri och
oberoende ställning, i vilken de kunna göra så tämligen en
konst i riksdagens opinion och sätta sig över dess
eventuellt dåliga humör. I praktiken ställer det sig dock icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
