Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Strötankar i svensk politik - Starka regeringar och svaga. Egenheter hos den svenska parlamentarismen. 3/4 1922
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
245
förelegat till behandling under det att Staaff var
statsminister.
I länder med parlamentariskt styrelsesätt är det på sitt
innehav av nycklarna till statens kassaskåp som
folkrepresentationen bygger anspråket att dirigera landets
politik och att se denna förd av män som ha dess
förtroende. Med anlitande av denna hävstång har den
demokratiska parlamentarismen förts till seger på de flesta håll,
medan den ännu kämpade sig långsamt fram i Sverige. Och
på grund av sin starkare makt i budgetärendena har den
del av representationen; som hos oss motsvaras av andra
kammaren, annorstädes blivit den företrädesvis
regeringsbildande, ett privilegium som i det längsta bestritts av vår
första kammare, under hårt fasthållande vid
likställigheten. Att utvecklingen i vårt land gått sin egen gång
sammanhänger nära med de för Sverige egendomliga
gemensamma voteringarna i anslags- och bevillningsfrågor.
Tack vare denna anordning ha vi här undgått den hårda
kampens former med anslagsvägran och visnepolitik. Men
förmånen har också fått köpas rätt så dyrt. Demokratien
har blivit på ett farligt sätt fördröjd på vägen till sin rätt,
och själva budgetbehandlingen har kommit att lida av
betänkliga svagheter.
Dessa beröra även regeringens ställning i det hela. Av
regeringen begäres det att den skall framlägga en noga
avvägd riksstat, uppgjord på grundvalen av en
finansplan för vilken vederhäftiga män övertagit ansvaret. Men
när sedan den svenska riksdagen får hand om detta
centrala problem går allt på sin hals. Begärda anslag avslås
och nya komma till, ofta genom gemensamma voteringar,
vilkas slumpkaraktär är påtaglig. Lika lättvindigt går det
till vid bestämmandet av skatter och bevillningar. En i
upplösning stadd riksdag fogar till sist ihop de olika
delarna till en budget som blott svagt påminner om den
som framlades av finansministern vid sessionens början.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
