Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Strötankar i svensk politik - Regeringschef och departementschef. Vad är statsministerns huvuduppgift? 21/3 1922
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
250
Louis De Geer hade varit justitiestatsminister och sålunda
chef för justitiedepartementet i sammanlagt tretton år då
befattningen som »statsminister och statsrådets främste
ledamot» tillskapades 1876. Det föll sig naturligt för
honom att behålla de göromål vid vilka han var van och
som han behärskade, även efter mottagandet av den nya
värdigheten. Detta desto mer som det var hans bestämda
föresats att icke i onödan intränga på de andra
kollegernas fält, utan inskränka sig till att överta ansvaret
för »den politiska begränsningen av vad som bör ske».
I sina Minnen angiver De Geer som sin uppfattning att
konseljpresidiets oumbärlighet förnämligast framträder vid
ministerkriser och kollektiva underhandlingar och
meddelanden mellan regeringen och riksdagen. Redan vid
remissdebatten 1878 uttalade emellertid A. O. Wallenberg en
önskan att regeringen måtte förstärkas med en »effektiv
justitieminister», då den nuvarande innehavarens händer
påtagligen voro trötta. De Geer svarade något otåligt
att han var mer orolig för att det tillkom för många
lagar än att det gått för långsamt med
lagstiftningsarbetet under de senaste åren. Men han har bekänt att
han redan länge önskat att bli departementet kvitt, då han
följande år lyckades förmå L. T. Almqvist att befria
honom från bördan. Han fann, säger han, att han icke hann
med att såsom sig borde vid sidan av statsministerämbetet
sköta ett departement där stora lagstiftningsfrågor
förekommo.
Ett av De Geers skäl att befordra 1876 års reform var
att han insåg olämpligheten av att statsministerämbetet
ovillkorligen skulle vara fäst vid justitiedepartementet.
Av de närmaste efterträdarna var greve Posse från
början även finansminister, men överlämnade redan efter ett år
departementet till Themptander, Thyselius var civilminister
vid utnämningen till statsminister, men kallade snart Edv.
v. Krusenstjerna till hjälp, Themptander fortsatte till en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
