Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den svenska parlamentarismens första kvartsekel - Vår parlamentarisms egenart. Det svenska systemets svaga punkt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
301
ritet kunde anses konstaterad.
Händelserna hösten 1917 äro
också ganska lärorika att
begrunda i detta avseende. När
den Swartz-Lindmanska
ministären efter andrakammarvalen detta
år hade inlämnat sin
avskedsansökan förklarade konungen
att efter hans mening landet
under rådande kritiska läge skulle
vara bäst betjänt av en ministär
vari samtliga de tre stora
partierna voro representerade. Han
uppfordrade därför herrar
Lindman, Trygger, Edén och
Branting att inhämta sina respektive
partiers ställning i denna fråga.
Goda och starka skäl kunde
anföras till stöd för den av
konungen framförda planen. Det
visade sig dock omöjligt att
realisera den. Med något växlande
motivering ställde sig alla tre
tillfrågade partierna i huvudsak
avvisande. Konungen uppdrog
då åt landshövding Widén,
talman i andra kammaren, att bilda
en samlingsministär med den
omfattning som situationen
tillät. Även herr Widéns försök
strandade.
Att konungens förslag icke
hade framgång kan till en del
förklaras därav att det icke
sattes i scen på det allra lyck-
Johan Widén.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
