Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den svenska parlamentarismens första kvartsekel - Minoritetsregeringar av olika slag. Socialdemokraternas parlamentariska insats
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
310
den Baldwinska regeringen. Den hade en starkare majoritet
i underhuset än någon föregående engelsk regering haft.
Mr Baldwin regerade varsamt och försiktigt och försökte
inte förverkliga några genomgripande konservativa
önskemål. Skulle en majoritetsregering visa alltför stor
hänsynslöshet, så råkar den inom kort ut för ett motstånd
även inom det egna partiet som kommer
beslutsamhetens friska hy att hastigt övergå i eftertankens kranka
blekhet. Från intet parlamentariskt styrt land hör man
några klagomål över att regeringen ådagalägger för stor
kraft, men flerstädes, och icke minst här i landet, suckas
det över en regeringssvaghet som hotar att ruinera hela
regeringsauktoriteten.
–
I Sverige har det varit tillfälle konstatera att
minoritetsregeringar kunna vara av rätt olika slag både med
avseende på självständigheten och med avseende på de
uppnådda resultaten.
Ingen har påstått att de Staaffska ministärerna brusto
i fråga om beslutsamhet och energi. Staaff fällde vid
1906 års riksdag det stolta yttrandet: Så länge denna
regering sitter skall ingen i detta land kunna klaga över
regeringslöshet. Och han höll ord. Hans ministärer voro
dock typiska minoritetsregeringar. Staaffs anspråk på att
ha förverkligat det parlamentariska styrelsesättet i Sverige
vilade därpå att han representerade det största partiet
i andra kammaren, 1905 utan fullmakt, 1911 med
fullmakt. För uppnående av majoritet i andra kammaren
räknade han närmast på socialdemokraterna. 1905, då hela
den politiska situationen behärskades av rösträttsfrågan,
utgick Staaff ifrån att den lilla socialdemokratiska
riksdagsgruppen måste rösta för regeringens förslag, om man
ville uträtta något nyttigt. 1911 hade han
socialdemokraternas löfte att de skulle iakttaga en välvilligt avvaktande
hållning. Han visste dock mycket väl att denna välvilja
icke tålde vid några hårdare prov. Efter erfarenheterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
