Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den svenska parlamentarismens första kvartsekel - Tyngdpunktsparlamentarismen. Ett psykologiskt missgrepp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TYNGDPUNKTSPARLAMENTARISMEN.
Ett psykologiskt missgrepp.
Herr C. G. Ekman är svensk rekordhållare i
ministärbildning på svag parlamentarisk grund. Förmodligen är
rekordet också världsrekord. Den riksdagsfraktion på vilken
den Ekmanska ministären stödde sig disponerade i andra
kammaren 33 röster, d. v. s. tämligen precis en sjundedel,
och i de gemensamma voteringarna 64, d. v. s. något över
en sjättedel.
Utan synbar tvekan mottog herr Ekman uppdraget att
bilda ministär. Han gick till verket med den raskhet och
målmedvetenhet som bruka prägla en duktig karl när
han står inför en situation för vilken han länge
förberett sig. Herr Ekman hade varit redo i två à tre år.
Förmodligen ansåg han sig icke ha något val. Han hade
spelat en ledande roll vid störtandet av tre ministärer, den
andra Brantingska, den Tryggerska och den Sandlerska,
och han hade dikterat besluten i en rad betydelsefulla
frågor vid riksdagarna 1923, 1924, 1925 och 1926. Sådana
antecedentia dra gärna med sig ministeriella konsekvenser,
och herr Ekman är icke den som springer undan för
ansvaret.
När den kungliga kallelsen kommit ställde herr Ekman
omedelbart sina steg till de liberala och uppfordrade dem
att skicka tre representanter till den ministär han höll på
att bilda. Det kunde tyckas som om dessa steg borde ha
varit påkostande för ministärbildaren. Han hade 1923 hållit
v. Zweigbergk, Svensk politik.
21.
–
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
