Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den svenska parlamentarismens första kvartsekel - Tyngdpunktsparlamentarismen. Ett psykologiskt missgrepp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
322
i skaftet när yxan gick som slog sönder frisinnade
landsföreningen och liberala samlingspartiet. Förbudsivrarna
vägrade att längre draga i ok med de otrogna. Med ökad
häftighet fordrade de att kravet på totalförbud skulle
uppföras på det liberala programmet. Herr Ekman gjorde
sig till exekutor av detta krav. Han visste att beslutet
betydde partiets sprängning och han visste också att
förbudet, efter föregående års folkomröstning, icke kunde
göras aktuellt i svensk politik på överskådlig tid, men
han slog till. Nu stod han hos de av ödet och honom
själv hårdhänt behandlade förra partivännerna och
föreslog dem politiskt samarbete under gemensamt
regeringsansvar. Det låg nära att i denna hänvändelse se en
bekännelse att 1923 års politik varit oriktig, oklok och
orättvis. Men så ville herr Ekman icke ha saken
betraktad. Han kom ingalunda som en ångrande och
botfärdig Canossavandrare. Han var nu en mäktig och
myndig man, som troligen tyckte att han visade ädelmod
då han erbjöd de liberala att dela makten, äran och
härligheten.
Vad herr Ekman sökte hos de liberala kan man knappast
ta miste på. Han behövde kvalitetsförstärkning till sin
ministär, och han erhöll utan svårighet vad han ville ha.
Genom det liberala inslaget fick utan tvivel ministären ett
bättre publiktycke än den eljest skulle ha fått och
verkade mindre ensidig och trångbröstad än den skulle ha
gjort, om den politiska rekryteringen måst ske uteslutande
inom frisinnade folkpartiet. Vad man på liberalt håll
hoppades vinna genom koalitionen är mindre klart. Det har
sagts att ledarna trodde sig få tillfälle att inverka både på
regeringsprogram och regeringskurs. Därav har ingenting
förmärkts. Herr Ekman behöll hela ledningen i sin starka
hand. Vad de liberala förlorade på kuppen blev så
småningom uppenbart. Upplösningen inom partiet växte, och
på vissa håll uppkom ett livligt missnöje med ledaren, herr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
