Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den svenska parlamentarismens första kvartsekel - Tyngdpunktsparlamentarismen. Ett psykologiskt missgrepp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
325
Han försvarade med
andra ord oförskräckt
den »hoppande»
parlamentarismen.
Herr Gyllanders
resonemang byggde på den
grundläggande tesen att
ett riksdagspartis
verkliga makt icke mätes
med siffran för dess
numerär. Det avgörande
är vilken ställning
partiet intar i förhållande
till den politiska
tyngdpunkten. Faller denna
inom partiets gräns, så
blir detta utslagsgivande,
och en ministär som har
ett sådant stöd blir
stark. Till följd av
partiets ställning i mitten
kommer en sådan
regering att representera le
juste milieu och får den
anslutning den behöver.
Håller den fast vid sin
egen kurs, vinner den
respekt, och folkets
flertal finner snart att det
i grunden var en sådan
politik man önskade.
När herr Ekmans
ministär hade fungerat ett
år skrev herr Gyllander
i en irländsk tidskrift en
C. G. Ekman.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
