Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den svenska parlamentarismens första kvartsekel - Tyngdpunktsparlamentarismen. Ett psykologiskt missgrepp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
330
inte rädda sig och regeringen genom att nedlägga sina
röster. Därmed bestämma de ändå faktiskt utgången,
överlämnande segern åt det största partiet i vardera kammaren.
Det är ingen annan råd än att göra valet mellan två ting
som båda kunna vara verkligt onda. Om ministrarna kunna
enas om taktiken, så är det långtifrån säkert att även ett
väl disciplinerat parti kan hålla ihop i ett så obehagligt
läge. Men spricker partiet, då blir den sista villan värre
än den första. Ministären gör klokast i att packa
kappsäckarna och ge sig i väg innan en ny dylik prövning
infinner sig.
Ovanstående har anförts allenast för att visa att
tyngdpunktsparlamentarismen icke tryggar avgörandet åt
regeringen och icke försäkrar den om »ledningen av den
politiska utvecklingen i landet». Columbi ägg är icke upptäckt.
Herr Ekman måste för övrigt under sin statsministertid ha
lagt märke till att det är en sak att vara vågmästare
när man sitter på oppositionsbänken, en annan att vara
det som chef för regeringen. I den förra ställningen kunde
han omsorgsfullt välja sina tillfällen och framträda endast
då han var ganska säker på att behärska situationen. I
den senare måste han i aktion oupphörligt, med ständiga
risker att misslyckas. Det vore icke underligt om han under
åren 1926-1928 mer än en gång kommit att tänka på de
ord Rimkrönikan lägger i konung Karl Knutssons mun:
När jag var herre till Fågelvik
så var jag både mäktig och rik.
Men sen jag blev konung i Svea land
så är jag en arm och eländig man.
För övrigt måste det erkännas att herr Ekman fullföljde
sitt experiment med mycken energi och skicklighet. Han
»tuvhoppade» med spänstighet och precision. Framför allt
fäste man sig vid den värdighet, för att icke säga
grandezza, varmed han utförde sitt konststycke. Men även
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
