Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den svenska parlamentarismens första kvartsekel - En plaidoyer för koalitionsministären. Några avskedsord om "tuschstrecket." Aug. 1929
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN PLAIDOYER FÖR KOALITIONSMINISTÄREN.
Några avskedsord om "tuschstrecket".
Parlamentarismens huvudtankegång kan uttryckas i några
enkla satser:
Det parlamentariska styrelsesättet är ett naturligt och
nödvändigt komplement till den allmänna rösträtten och
den politiska demokratien; det anvisar en metod att skaffa
landet en stark regering;
för att vara stark måste regeringen ha säkert stöd hos
en solid parlamentarisk majoritet;
under rådande partisplittring kan en sådan majoritet
endast åstadkommas genom en partikoalition;
det är alla partiers samfällda skyldighet att sörja för
att en dylik koalition bildas i den ordning som är möjlig
för tillfället.
Staaff brukade varna sina vänner för den inbillningen
att det parlamentariska skicket är säkerställt endast därmed
att ett parti accepterat dess principer och blivit i tillfälle
att bilda en ministär som tillämpar dessa principer. Alla
partier måste godtaga dessa principer och som en
självfallen sak inrätta sig därefter när det är deras tur att
övertaga regeringsansvaret. Från samma utgångspunkt och
med samma resonemang kommer man till fordran på att
intet parti drar sig undan, när det kan hjälpa till vid
konstituerandet av en parlamentarisk majoritet.
En majoritetsregering kan bildas av ett minoritetsparti
ensamt, när det är försäkrat om behövlig assistens av när-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
