Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den svenska parlamentarismens första kvartsekel - En plaidoyer för koalitionsministären. Några avskedsord om "tuschstrecket." Aug. 1929
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
353
landshövdingen Sven Lübeck. Det kan tänkas att han
kommit till ett lyckligare resultat än den stridsglade
amiralen, låt vara att denne lyckats pressa den numera
fridsamme och urbane herr Trygger att bli sekond på hans
galeja.
Det torde icke behöva sägas att ingen man i ledet vare
sig kan eller bör ge sig ut på en sådan expedition utan att
vara försäkrad om partichefens stöd. Helst bör han också
ha dennes uppriktiga välsignelse med på färden. I en
sådan situation som den nu antydda kan konungen ge
ett kraftigt handtag, om han vill. Och han måste vilja, ty
ingen har större intresse än han av att det kommer till
stånd en stark och livsduglig ministär. Med den särskilda
ställning konungen intar kan han göra en hel del för att
jämna vägen för en dylik ministärbildare som icke är
partiledare. Särskilt värdefull är hans hjälp, om det möter
en viss svårighet att övertyga den officiella partiledaren
om att försöket bör göras.
I detta sammanhang kommer man av sig självt att tänka
på ett annat, men något liknande fall, då konungen också
kan ge händelseförloppet den önskliga riktningen. Sedan
konungamakten blivit en bundsförvant åt parlamentarismen
kunna dess bona officia utan betänklighet tagas i anspråk.
Det händer någon gång att en ministär icke tycks inse när
den lämpligen bör avgå. Det inträffar inte ofta. Lyckligtvis
är den ofta omtalade taburetthäftan i verkligheten en
mycket sällsynt sjukdom i vårt land. Louis De Geer d. ä.
säger i sina Minnen att han aldrig sett en svensk minister
som klamrat sig fast när han bort ha förstånd att gå sin
väg, men väl mången som envisats att avgå, fastän
tillräckliga skäl inte förelegat. I huvudsak är det nog så än.
Men någon enstaka gång förekommer ett undantag.
Sålunda gåvo valen 1908 en mycket tydlig vink om att ett
ministärskifte var indicerat. Vederbörande satt emellertid
v. Zweigbergk, Svensk politik.
23.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
