Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den svenska parlamentarismens första kvartsekel - En plaidoyer för koalitionsministären. Några avskedsord om "tuschstrecket." Aug. 1929
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
354
Nils Wohlin.
kvar. Följande år fick han en
ny påstötning när herrar E.
Trolle, Alfr. Petersson i
Påboda och G. Roos
demissionerade, då de icke ville
deltaga i den etablerade striden
med riksdagen. Den övriga
ministären stannade. Många
gånger efteråt har det från
klarsynt högerhåll sagts att
det var värre än ett fel att
ministären icke resignerade
vid dessa tillfällen. Det är
mycket sannolikt att det inom
en rätt nära framtid blir en
fullkomligt enhällig mening att
den nu sittande ministären i
våras borde ha följt herr
Wohlins exempel. Att herr
Lindman var statsminister vid
alla tre nu berörda tillfällen
är en händelse som ser ut
som en tanke.
Konungen måste vid en
situation som den sist
anförda visa en alldeles
särskild takt. Eljest är det hans
sak att skaffa landet en
ministär när det behövs, och
valmännens och riksdagens
sak att ge den
uppbrottsorder. Det är
parlamentarismens naturliga
arbetsfördelning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
