Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
486 1546
ther effther, för en han kommer till stadhen, dher medt bedrifvan-
des all Guss förtörnilse, hord(!), mord, förräderi, tiufri; alt begynnis
och råsloss i blandh sådana löst selskap, och våre nytthelighare
atth sådant löst selskap våre uthe på bygdan, tienandes bondhen,
så lenghe the så mykit förtient hade, atth the kunne taka seck hem-
man och brucka så jordhen, som fadher och föreller giorde
för them.
Er och en orsak till dyran spannamåll, atth kierkeverenderne,
som skolle stå för kiurkunis tienne, slagghe allan spannamålin
undher sigh och sinum vennum om höstin, tha han geller minst,
och prånghe honum så i thet dyraste utth om vårin, thå han geller
mest.
Er och en o
icke vill gifva nu
ck hoss bönderne her i Uplandh atth åckerin
om för, atth the icke vela prissag seck på bo-
skap, oxer och kiör till atth heffdhe sin åcker medt, så hade han
bådhe gangh af åc
rin, så vell som af boskappin, ath thet ena hulpe
thet andhre: så dana osidh är her myckit i Uplandh. Thenne osidh
er och så i Östergyllandh, så atth the icke vela holla boskap, atth
the måtthe hielpe åkerin medt, utan legghe heller åkerin igen till
kiurebetthez och hoila så hva
kin åker eller boskap vidt magt. Item i
Vestergotthlandt hafve the en godh sedh i thetta stycke, atth
the holla myckit boskap; så hafva the en och en ondh sedh ther i
motth egen på sumlighe stedher, atth the brucka lithen åker,
ildhe dickat och heffdat, och ther som lithet s
sedt och spannamåll.
ther blifver lithen
Er och en orsack till dyran spannamalle, och är full ner then
högste och förste, som hvar man måtthe gille, medt thetta svare
upror, krigh och örligh som her inbyrdhis myckit o[s]kelighe och
otilbörligha undher tidhin företakit blifver, så som nu mest i mangh
år utaf vrangvise ondhe menniskers ingiffth och förrethlighe stemp-
lan then menighe enfollighe simpel almoghe i mangh hondha måthe
förföra och ont inblåssa, så atth alt thet mand förre tagher, så som
menighe man motthe komma till thet beste, thet vennis nu till thet
verste, och når som sådan stor församlingh skier, sådan invertis ör-
ligh, som nu varit hafver, kan hvar man dömme uti sit samvithe,
om ther kan annat effther fylia, utan hordhan tidt, och thet er en
orsack till dyran spannamål, thet better hade verit, att hvar hade
blifvit hema hoss sin åker och ängh, än atth inlöpa så atth för-
derfva icke allenast seck sielfve, utan och menighe rickit.
Thetta er och högste or.
saghen på dyr tid på spannamal, atth
åkerin legghis för myckit igen, och alle vela blifva kiöpmen; hvart
år blifva kiöpmen flere, och akermen blifva mindre, och thet görr
ont tid på spannamalit.
Er och en synneligh orsagh till then dyra tid på spannamål,
atth böndherne lattha seg så myckit bedraggha medt the manghe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
