Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1560
677
blifva förlosset och til sine förre friheter, egenskafft och krafft
restitueret; hvarföre ock then alzmechtigeste Gudh thesse våre
christelige, loflige och rättfärdige värk och handlingar medh
lycka och framgångh, för hvilket honom ske pris, tack och
lof uthi evighet, altidh fordret, fremiet och krafftigt giort haf-
ver uthi så måtto, at vi icke allenäste, näst hans guddomelige
tilhielp och biståndh, thetta rike uthaf thet odrägelige” ok,
som på then tidh låg samma rike på halsen, befriade, för-
lossade och uthi sin förra frihet och värdighet igen insatte, un-
dersåterne så väl högre som ringare stender til rolighet, fridh,
godh politia, all theras välfärdh” och til godz och ägodelar
förhulpet, uthan ock så strax ther effter medh Gudz helige,
rene och hälsosamme ordh, hvilket ock/ så på then tidh här
i riket, som och i flere konungeriker och furstendömer 1 värl-
den, förmörk[a]t och uthsläckt var, väl försedt och försörgt
hafve, myken ovilia, farlige prachtiker och onda stemplingar
ther uthöfver öfverstådt och uthi så måtto, ifrå vårt rege-
mentz första begynnelse, medh höghsta försichtighet, umkost,
möda och vårt eget lifs kraffters förminskelse arbetet, at vi
thet samma, som vi uthmattet, förderfvet och uthöst funnet
och öfverkommet hade, åter igen til then välfärdh och för-
mögenhet, som thet nu är uthi, komma och behollet blifva
måttet, om hvilket vi ock altidh här effter så väl som til
thenna tidh, så myket mögeligit är, oss beflita och ingenting
ther till spara vele;, så vette och kunne vi doch, såsom en
christeligh konungh, hos oss betrachte, at then alzmechtigeste
Gudh thet hela menniskelige slächte och kön för syndernes
skuldh then timlige döden til thet evighe lifs ingångh uppå-
lagt hafver, och at hvar och en menniskia intet vissare kan
hafva til at förmoda än döden; men effter uthi lika måtto
ther emot intet ovissare kan vara, än tidhen och stunden, när
vi hädan kallade blifva skole: theruthöfver så kräfver ock vårt
konungslige ämbete och then kärlighet och troskap, som vi
drage til thetta vårt konungerike, at vi ock så umbsorgh och
bekymber hafva måtte, at thet ock så väl effter vår dödelige
afgångh, som uthi vår lifstidh uppå thet aldra bästa må för-
sedt och regeret varda. Så hafve vi alt sådant, och hvadh
mera merkeligit effter sakernes högvichtighet ther om an-
liggende vara vil, nu uthi vår välmacht faderligen och tro-
[hierte]ligen” bevåget och förthenskuld medh gott vetskap,
förnufft och välbetäncht rådh oss om thenna vår endelige och
sidste vilie beslutet och then samma effter vårt konungslige
autoritet, voldh, macht och höghet våre unge Nfs arfherrer
och fröker, våre käre sönner och dötrar, thesslikes alt vårt
rikes undersåther, högre och lägre stender, här medh til en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
