Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1589 839
fölgachtig hem i riked igenn, hvarföre, endoch vi för vår personn icke
ere obenägne att drage til Pålend igen, icke des mindre, när vi öfver-
e den store sorg och lengtan, som h. k. M. af vår fråvare haft
hafver och, der vi nu så hastigt skulle skilias vid h. k. M., som ded
skedde i Calmarne, vore till att befruchte om h. k. M. helse och vel-
måge, derföre förse vi os, at I, gode herrer, icke kunne förtenkie os,
ded vi i så måtto giöre v. k. h. fader till vilie och hörsamhet på någon
tid til görandes, doch icke så alstinges till att öfvergifve för:te påleske
regemente utan vi kunne väll nogod framdeles begifve os dit igenn.
Dette hafve vi eder, gode herrer, på eder inlagde schrifvelse till svar
nådeligen icke veled förhålle. Doch likvel vele vi ennu se till, om vi
kunne så handle och aftale saken med v. k. h. fader, att h. k. M. ville
tilstedie, att vi måtte drage tilbake till Påland igenn och framdeles eder
derom beskedh vethe lathe.
I midler tid att dette blef, såsom förb:t er, svarat af kongen i
Påland, sende k. M. af Sverige Oluf Sverkilson till riksens råd och lett
sega dem, att han vell hade förnummit, att the hade varit hos kongen
i Påland och hvad de hade der handlat. De skulle fördenskull hafva
sädana förmaninger hos kongen i Påland i fördrag, ty hann hade be-
slutat med sinn sonn hvad han ville giöra; dett skulle hann och efther-
fölia och intit annat. Och der de en kunde öfvertala kongen i Påland,
så skulle de vetha, att hann endå intit ville tilstediat uthan förhålla
honom mot sinn vilie. Men der hann doch endeliga skulle drage sinn
kos tilbaka igenn, så skulle de vetha h. k. M. skulle förfölia dem der-
före, så lennge hann lefde. Kunde de med deris förmaninger intit
uthretta, så skulle de lekvell hafva otak för dett de ville giörat, endoch
dett kunde till eventyrs framdeles, om hann finge sin son vell med
helsan in i riket, blifva dem förlåtit. Der de och ville komma till h.
k. M. sielf om detta erendet, så skulle de vara honom så velkomne,
like som de der ville sticka en knif eller dart i kroppen på honom, och
skulle så blifva aflagde, att de icke skulle hafva lust komma öftare igenn.
En dag eller två derefther blef talat om detta erendet med k. M.
af Sverige sielf utaf några af riksens råd, hvilke, ner h. k. M. förnam
ther emot något råda och tala ville, blefve med hård och skarp ord
öfverfalne och sedan aldelis snöpliga uthviste. Derudaf blefve de för-
orsakat, efter dy de icke kunne samtycka den mening med kongen,
att hålla sig ifrånn honom och senda sedan thetta eftherskrefna ord frå
ord skrifftligen författat till h. k. M. med för:te secreterara (jfr. n. 552).
Lö
Handskrift i Riksarkivet, ungefär samtida, bland Handl. ang.
mötet i Reval, innehållande såväl böneskriften som en uppteck-
ning af Sigismunds svar.
På denne for:ne suplicationn och allunderdånigh begere, som
ricksens rådh på alle punchter och artickler af h:te k. M. i På-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
