Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1594 317
borne förste och herre hertig Carl sampt the välborne herrer
riksens rådh hafva, i then staden ther vi visserligen fulkomligh
försäkringh uppå våre inlagde christelige begär förventede, os
schrifteligen tilstält, huru vidr e. k. Ma:t begärer, att the som
utaf e. k. Ma:tz religion äre, schulle försäkres, för än e. k Ma:t
förmenar sigh os om vår christelige religion, privilegier och
tilbörlige friheter vil förvisse. Och endogh vi kunne sanferde-
ligen kalla Gudh then alzvoldigeste til vitne os uthi alt thed,
som mögeligit är, af alt hierta på ted underdånigeste och vel-
villigeste gerne söke och göre ted, som e. k. Ma:t kan vara
behageligit, liuft och tekt, och ingalunda sinnade äre e. k. Ma:t
til någet mishagh eller ovilie förursaka, myckit mindre til e. k.
Ma:tz crönings högtidz upsettielse medh alles våres högste be-
sväringh, bekymmer och åsaknadh brodzlige finnas: dog lickvel
i tenna samvetzsaken, hvilken angår Gudz nampns äro och vår
sampt våre efterkommendes andelige och lekamlige välfärdh,
hafver man udi enn flitigh, trogen, rätrådigh, underdånigh och
christeligh öfvervägningh och betraktningh icke videre med
tenna saken kunnit komma, uthan vethe än nu e. k. Ma:t
thenna underdånige och ödmiuke svar, att vi så väl hvart ståndh
i synnerhet, såsom och samtligen, endrechteligen och orygge-
ligen, jämväl nu som tilförene vidh ett frivilligt och högt vithe
och pen, nemligen arfrätz och embetes förspillelse både för os
sielfve så och våre barn och efterkommande hafva bebundit
til att in i döden vele ståndachtige blifva vidh then christeliga
läron, ceremonien och kyrkeordningen, til hvilken vi uthi för-
ledne år 1593 efter Upsala concilii beslut, på the helige prophe-
ters, evangelisters och apostlers schrifvelser grundade och i then
älste och oförandrade Ausburgische bekennelsen innehålles, os
uthi Herranom enholleligen hafva förschrifvit och försegladt.
Och efter therutinnan, för högvichtige och aldeles nödige ursaker
skul, är uttryckeligen författat, att icke någen annans religions
samqvemd må här inrikes på ett rum eller annadt föruthan uthi
e. k. M:tz egit capell, ther e. k. Ma:t stadder är, må lidin eller
inrymd varda: hvarföre och kunne vi, uthan vårt samvetz, äre
och redelighetz förkrenkelse ingelunde ther til samtyckie och
bevillige, att antingen e. k. M:tz eller någen annan religions
samqvemdh, som medh os icke är ense, må här utöfver varda
tillåtin, såsom och icke ther til bejaka, uthan heller e. k. Ma:t
underdånligen afbidia att the, som medh os uthi läran äre
oense, icke til någet andeligit eller verdzligit, högre eller
nedrigere kall må blifva tilbetrodde. Dogh e k. Ma:t til
nådigt välbehagh tilbiude vi os synnerligen och samptligen ther
til, hvar efter sitt stånd, vele förhielpa, att icke alenest frem-
mande uthan och våre infödde, som alrede uthi e. k. Ma:tz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
