Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
386 1594
belöne en sådan velgerning, som igenom arfsrätten them vedherfaren
är, emot hvilken icke skal vare bevislighit någen ärligh svensk man
sedhan handlet hafver, medh otacksamhet, hvilken ville vare alt för
stor, när thet så tales och förståes skulle, at effter thet riket var blefvet
the kongesöner och mans affödhe til arfs, så skulle alle andre ständers
vilkor och friheter vare ringere och om intet? Thet vore ju oskäl
bådhe för Gudh och menniskior. Är ock icke heller trolighit, myket
mindre bevislighit, at när höghbe:te konung Göstaff hafver handlet om
arfsrätten, skulle han thet hafve låtidt sigh förnimme, at alle andre
sedhan theres tilbörlighe frihet och vilkor miste och umbäre skulle.
Öfver alt thet, så skal i ingen laghligh arfförening heller arfhandling
finnes thet mindste skäl heller vissord, at ständerne sigh någet sådant
hafve afsagdt. Gifves ock hvar och en at betenkie, om höghbe:te
konung Göstaff uthan theres fulkommelige samtyckie och jaord någhet
borde heller kunde i så måtte förandre, och hvadh krafft thet medh
rätte hafve kunde. Dogh är thet nu icke thes heller skedt i någhen
måtte, undentaghendes then ene artikel om arfsrätten, uthan än så
långt ther ifrån, at icke allenest ständerne uthan ock konung Göstaff
sielf uthtryckelighen förmäler arfföreningen therföre vare stadhget och
samtyckt, at alle ständer i riket til theres fulkomlighe frihet och rättighet
komme och them i alle måtte tilbörlighen niute skulle. Hvilket, om
thet än icke såledhes hade varit förbehålledt, så kräfver ju likvel bådhe
Gudz eghen så ock then naturlighe rättvise at för thet the them til
riksens arfherrer onödde och otvingede keset och uthvaldt hafve, theste
bätter vilkor och belöning skulle the medh rätte hafve och niute och
icke ther i
nom miste thet the tilförrene haft hade, anseendes then
höghet, myndighet och mykne land och folk, som them igenom samme
arfförening til evärdeligh tidh är vordet underdånigt. Så kan ock i
regementet vel vare så nyttigt och säkert at hafve godhe och fromme
arfherrer och serdeles, när the regere laghlighen och mildelighen, som
medh otidighe och vådelighe val offte vare bekaij
3
Elliest hvadh thet ordelagh at arfkonunger absolute bör regere
tilkommer, ther om är i Sverige icke myket hördt vordet tilförrene.
Borde eij heller så förståes, som the thet uthtyde vele, uthan vore fast
bättre, at the såsom rättrådighe, troghne tienere rådde öfverheten ther
til, effter såsom en låfligh konung, then tidh han til konung blef vald,
sielf sade: se velle regem esse non pictum neque fictum sed
legibus addictum, thet var icke effter egen vilie vele regere uthan
så vidt som laghen och rättvisan kunne medhgifve, hvilket var honom
ett berömlighit ord och alle konung
hålle och ther
ännu i dagh, som sigh ther vidh
regemente ther effter anstelle. Man finner ock icke
heller uthaf Gudh vare någhen åttskilnet giordt emellan arfkonunger
och valkonunger, hvadh ett christelighit regemente tilkommer, uthan
snarere thet, at them som arfherrer äre bör vare så mykit mildere än
the som valde blifve, och hålles then åttskildned emellan them, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
