Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och röna hennes sista nåd.
Dår skall mig jorden hvila låta,
Och någon vän vid grafven gråta.
Fabel.
Siska n kom till näktergalen,
Den hon vänskap svurit har,
Gråtögd; vred och rörd hon var.
“Vet du”, sad’ hon: “nyss i dalen
Var jag på en foglafest.
Det jag ångrar tusen gånger;
Tänk! Man tadlar dina sånger
Och de skönsta aldra mest.
En på drillen lyte lade,
Sade, att han faller trögt;
En, att sången går för högt.
Ändtligt spolen myndigt sade:
Hela rösten jag försmår.
Tacka vill jag trastens tunga,
Lärkan kan ock ändtlig sjunga,
Så att sången man förstår.
Men mig mest till ifver rörde
Otacksamma gökens spel;
Aldrig utaf dig jag hörde,
Att du siktat andras fel
Deras gåfvor du berömmer
Lämnar heder i sitt mått,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
