Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det gör, att under stormens brak
En usling sig p& brutna vrak
Med sluten syn åt böljan lämnar.
Det lyser fångens dödshvalf opp,
Som sjunger ån om frihets hopp,
Den ödet honom aldrig ämnar.
På kryckan, gubben svag och tung,
Yid dess förblandning ser sig ung,
Med dödens få: or uti pannan:
Han lägger grund till ett palats,
Dår själf han aldrig vinner plats,
Och samlar ägor för en annan.
Åt den som fräts af sjukdoms kval
Det lofvar nya åldrars tal,
De förras kraft och forna hälsa;
Det skymmer bort hans öppna graf
Och i den stund han tynas af
Försäkrar än att honom frälsa.
Uti en värld, för tanken skymd,
Det siktar i en okänd rymd
Bland gissningars och löftens töcken;
Det rår på vansklighetens lag
Och kastar än sin sista dag
På själfva evighetens öcken.
I sömnens vård bland drömmars krets
Jag på en nytänd månes spets
Fick Hoppets klara boning skåda;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
